Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Egressy, Gàbor
- Eichens, Philipp Hermann
- Eilersen, Eiler Rasmussen
- Eisenmenger, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fantasien, den genomträngande känslan och
den personliga kraften i sin konst
uppnådde främsta platsen. En mycket nära
vän till den store skalden Petöfi, har
Egressy af denne blifvit besjungen i ett
utmärkt vackert poem ("Egressy
Gáborhoz", 1844). Till sina politiska åsigter
fosterländskt sinnad och frihetssvärmande,
var den store skådespelaren, tillika med
Petöfi, journalisten Vasvary och den
sedermera så namnkunnige
romanförfattaren Mauras Jókai, anförare för den
stu-dentskara, som i Buda-Best den 15 mars
1848 gaf signalen till den nationella
resningen mot Österrike. Samma dag på
aftonen uppträdde Egressy å
nationalteatern och framsade Petöfis hymn
"Talpra, magyar!", i hvars refräng efter hvarje
vers:
"A magyarok Istenére
Esküszünk,
Esküszünk, hogy rabok tovább
Nem leszünk!"
[1]
hela den fullsatta salongen entusiastiskt
instämde. Vid frihetskrigets utbrott
inträdde Egressy i honvédhären, der han
avancerade till kapten, samt blef 1849
af Kossuth utnämd till
regeringskommissarie i Szegedin, i hvilken sist nämda
vigtiga befattning han utvecklade en
utomordentlig kraft och energi. Efter
katastrofen vid Világos måste han fly från
sitt fosterland och var biltog till 1854,
då han blef amnestierad och återvände
till Buda-Pest samt å nyo tog
anställning vid nationalteatern, der han
qvarblef till sin död, hvilken inträffade genom
ett slaganfall den 6 maj 1866 på sjelfva
scenen. Bland hans glansroller nämnas:
Garrick, Karl och Franz Moor, Elias
Krumm, Bolingbroke, Kean, Karl XII,
Bán Bánk (i Katonas skådespel af samma
namn), Othello, Lear, Hamlet. Han har
äfven till magyariskan öfversatt flere af
Shakspeares dramer samt skrifvit
mycket i tidningar och tidskrifter.
Eichens, Philipp Hermann, tysk
litograf och kopparstickare, född 1812,
började sin konstnärsbana vid Berlins
akademi under Hensels ledning med
målning. Men snart öfvergick han i
Paris till litografien och lemnade många
fint utförda blad af stor kraft och
säkerhet, t. ex. den s. k. Joconda i Louvren,
efter Lionardo da Vinci, Tizian och hans
älskarinna (dersammastädes) och
hussiternas predikan, efter Lessing. Sedan
han derefter i Berlin för Lüderitz lärt
mezzotintosticket, återvände han 1849 till
Paris, der han sedan dess är bosatt. Hans
till största delen mycket värderade blad
af senare slag äro bland annat: den hel.
jungfrun af Sevilla, efter Murillo
(Louvren), Jairi dotters uppväckande, efter
Gustav Bichter; improvisatören, efter
Maes; några taflor efter Leopold Robert
och Rauchs porträtt efter L’Allemand.
Han har erhållit talrika medaljer.
Eilersen, Eiler Rasmussen, dansk
landskapsmålare, är bondson från Fyen
och född den 1 mars 1827. Efter att
några år ha stått i målarlära hos en
fyensk handtverkare, kom han 1847 till
akademien i Köpenhamn, men måste
afbryta sina studier för att som
värnepligtig deltaga i det första slesvigska kriget.
Efter fredsslutet utstälde han flitigt och
vann snart anseende, i synnerhet genom
sina vackra taflor öfver danska
skogstrakter; 1858 fick han tvåårigt
stipendium och reste i Frankrike och Schweiz.
Äfven senare har han upprepade gånger
besökt utlandet; sina flesta och bästa
taflor, som. utmärka sig genom smakfulla
motivval och god helhetsverkan, har han
dock utfört efter hembygds trakter.
Medlem af akademien blef Eilersen 1871; på
Kristiansborg finnes hans "Parti från
Frisenborgs Djurgård".
Eisenmenger, August, tysk
monumentalmålare, född 1830, ådagalade redan i
sin tidiga ungdom en sådan talang att
rita, att Leopold Schulz lemnade honom
undervisning. Sedan han derefter år
1845 blifvit lärjunge vid akademien i
Wien, tillvann han sig efter få veckor
[1] Vid magyarernes Gud svära vi, svära vi, att hädanefter slafvar aldrig bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0125.html
