- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
489

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roll ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

489

ningar, af hvilka den kända
kompositionen "Ture Jönsson Roos, återvändande
från riksmötet i Vesterås" torde höra till
konstnärens allra bästa verk. För Öfrigt
framstå "Göran Persson åser Nils Stures
skymfliga intåg" och "Herr Gude Gjäddes
predikoresa", samt flera aqvareller, bland
hvilka må nämnas "Ahasverus", den
realistiskt genomförda egyptiska danserskan,
"Julmarknaden på 1500-talet", den
förträffligt hållna pennteckningen "Målet"
och andra.

Som porträt tör hade Rosen tidigt
utmärkt sig. Hans präktiga porträtt af sin
fader, något af det bästa den svenska
konsten frambragt i den vägen, skänktes af
familjen till nationalmuseet. Hans stora
porträtt af Karl den femtonde, måladt efter
konungens död, blef ett synnerligen
populärt konstverk — en kopia deraf
finnes på slottet i Stockholm, originalet
skänktes till Danmark — och
konstnärens sjelfpor trätt, som fick sin plats i
Galleria degli Uffizi i Firenze, kunde
endast öka hans ära. Mindre lycklig var
han i sin framställning af Oskar den
andre (på Stockholms slott).

Rosen blef 1875 professor vid
akademien i Stockholm och efter Boklunds död
1880 akademiens direktör, hvilken plats
han ännu innehar.

Vid denna tid stod hans konstnärsskap
på sin höjd, han visste att försvara sin
plats som en af vår konsts främste och
en af de vägvisande, som ungdomen
blickade upp till. Nära nog hvarje nytt
arbete, stort eller litet, af hans hand visade
en lika originel som mäktig begåfning.
Förträffliga porträtt -~ ett bland de bästa
var det af generalmajor Sven Lagerberg
(finnes i andra gardets kasern i
Stockholm), stämningsrika aqvareller
("Födelsedagen") och utmärkta teckningar
visade hans gedigna konstnärsegenskaper.
Tyvärr tycktes vistelsen hemma ej kunna
hålla hans fantasi lika liflig och hans
hand lika säker under den följande tiden.
"Blomstermarknaden", målad i olja för
pariserutställningen 1878, var redan
underlägsen samma motiv i aqvarell. Den

på beställning från’ Danmarks
national-galleri målade lilla taflan "Erik den
fjortonde och Karin Månsdotter i fängelse",
väckte intet bifall här, trots en lika
lycklig som vacker grundidé och ett
mästerligt uttryck i Karins ansigte, men*blef
mycket lofordad i Köpenhamn. Denna
vår (1885) har Rosen utstält en genre
"Den förlorade sonen", ämnet förflyttadt
till medeltiden. Taflan var bestäld till
högskolefondens lotteri och väckte många
olika åsigter.

En och annan smärre bild har han ock
visat på sista tiden, deribland
kostymporträttet *"En bravo" samt pastellbilden
"Munk". Bland hans senare många
porträtt, hvilkas konstvärde knappast kan
sägas uppgå mot hans bästa alster från
yngre dagar, framstår porträttet af
konstnärens syster, grefvinnan Marika Dickson,
såsom en lif- och karaktärsfull bild.

Grefve Rosen har fortfarande följt med
konstlifvet i utlandet, dit han ofta varit
rest. Han är medlem af flera utländska
konstnärliga samfund. Största värdet
sätter han förmodligen sjelf på sin kallelse
till hedersledamot i belgiska kungliga
aqvarell samfundet, hvilken skedde redan
innan han fylt sitt trettionde år.

Rosén, von, Erik Gabriel,
orgelspelare, född i Stockholm 1775. Aflade
hofrättsexamen redan vid 18 års ålder,
genomgick derefter alla de juridiska
em-betsgraderna och slutade med att vara
president i Svea hofrätt. Till sin natur
var han dock mera musiker än jurist
och blef detta senare hufvudsakligen
derför att Mathias Rosenblad ville så ha
det. Knöt derför med staten ett
"mari-age de raison", i det han bibehöll sin
gamla inklination för musiken eller
rättare sagdt för orgeln, ty med detta
instrument var han så godt som
identifierad, icke allenast att han med mindre
vanlig skicklighet och smak spelade
detsamma, utan han kände det i dess
mindre detaljer, kunde sjelf lägga hand vid
dess byggande eller verkställa
reparationer derå, och det är troligt, att om han
blifvit född inom en lägre klass (han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free