Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
son till den siste hofpredikanten i
Riddarholmen, Gabriel Rosén) så hade han
aldrig blifvit annat än orgelbyggare. För
ingenting intresserade han sig så lifligt
som för orgelverk, var alltid sjelfskrifven
besigtingsman, då ett sådant verk var
färdigt och skulle invigas, och den
orgelbyggare han rekommenderade kunde
alltid vara säker på att få arbete. Han
kunde icke undvara orgelverket ens
hemma hos sig sjelf och hade ett litet sådant
som han bygt sig sjelf, i sitt arbetsrum.
R:s tidigt väckta håg för musik vann ej
understöd af nödig undervisning, emedan
man befarade att derigenom hans öfriga
studier skulle försummas. Icke desto
mindre öfvade han sig i tysthet och utan
lärare förnämligast å klavar och orgel, med
den framgång, att han vid tretton års ålder
kunde spela sistnämda instrument till
gudstjenst, hvilket skedde i Salems kyrka
1788. På den redan lyckligt beträdda
musikbanan gjorde han så snabba
framsteg att han vid 22 års ålder utnämdes
till organist i Klara kyrka och två år
derefter i Storkyrkan; sistnämda tjenst
innehade han till 1825, då han blef
justi-tieråd. Ända till sista året af hans
lefnad fick man dock om söndagarne,,
vanligen i Jakobs kyrka eller i
Storkyrkan, höra honom spela vid
högmesso-gudstjensten.
Såsom improvisatör å orgeln, särskildt i
registraturet hade R. stor förmåga. Hans
fantasier på detta instrument utmärkte
sig mera genom melodisk skönhet än
konstfulla harmonigångar. R. utgaf 1825
en öfversättning af J. H. Knechts
orgelskola med åtskilliga tillägg. Ledamot
1814 af Musikakademien blef han dess
preses 1835. Hans varma intresse for
musiken och för akademien erkändes vid
hans afgång från presesbefattningen 1860,
då akad. åt honom öfverlemnade en till I
hans ära preglad minnespenning i guld j
med hans väl träffade bild. Han dog i
Stockholm d. 10 sept. 1866, 91 73 år
gammal.
Rosén, H. A. 1) operasångare, född i
Motala d. 4 aug. 1849. Inträdde 1869, efter |
afslutade elementarstudier i Tekniska
högskolan i Stockholm, tog
bergsingeniörsexamen 1872, anstäld under fyra år vid
Motala mekaniska verkstad, derpå intill
våren 1884, såsom lärare i matematik i
Örebro tekniska skola. Medverkade i
Örebro flitigt å konserter samt å
sällskapsspektakel (Max i "Alphyddan", Kasper i
"Friskytten," Escamillo i "Carmen" och
Almaviva i "Figaros bröllop"). I sist
nämda opera uppträdde hr A. Willman
hvilken uppmanade R. att öfvergifva den
praktiska banan och egna sig åt scenen,
för hvilken R. länge hyst mycken håg.
På våren 1884 fickR. från direktör Willman
emottaga formligt anbud om engagement
vid Stora teatern, utan att, märkligt nog,
behöfva underkasta sig någon föregående
debut. Detta kunde R. icke motstå. Hans
engagement tog sin början d. 1 juli 1884.
Escamillo blef hans första rol å k. lyriska
scenen, i okt. s. å.; uppträdt sedermera
som Kasper, som Christobal i "Spanska
studenter" och Oberthal i "Profeten". I
några andra större partier har han icke
användts, och hans verksamhet vid
operascenen synes icke heller qvalitativt
berättiga till de förutsättningar som
föranledt hans inkallande på den sceniska
banan.
2) Johan Magnus, pianist,
tonsättare, född i Göteborg den 6 april 1806.
Tidigt röjde han en mer än vanligt
musikalisk begåfning hvilken utvecklades
genom dagliga musiköfningar i hemmet.
Han började redan som gosse komponera.
Såsom embetsmän skulle han säkert haft
en lysande bana för sig, om ej kärleken
till literatur och konst drifvit honom att
egna största delen af sina krafter och sin
begåfning åt dessas tjenst. På
embets-mannabanan hann han dock att blifva
ord. kammarskrifvare samt v. auditör
vid 2:dra lifgrenadierregementet (hvilken
sist nämda befattning han innehade den
långa tiden af 1832-63).
Utan särskild förberedelse aflade han
1842 i Stockholm organistexamen med
högsta betygen i harmoni- och
orgel-spelning. Han begagnade aldrig sin så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
