Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vieuxtemps, Henri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförande ackompanjemanget till hans
salongskompositioner. Pechatscheck och
Strauss i Karlsruhe, Molique och
Lindpaintner i München erkände i honom den
blifvande store virtuosen och spådde
honom en lysande framtid. Öfverallt
skördade han stort bifall, icke minst i Wien,
der han slutligen stannade och
öfvervintrade. Här tog han undervisning i
komposition af Sechter, ett studium, som han
sedan återtog i Paris under Reicha1s
ledning. I Wien gjorde han genom Artaria,
Beethovens samtida och förläggare,
bekantskap med flere, hvilka stått den store
mästaren nära, såsom en Holz, Merk,
Czerny, Gyrowetz, Weigl och baron
Lannoy (född i Brüssel 1787), en ansedd
kritiker och föreståndare för filharmoniska
konserterna i Wien. Med dessa män vid
sin sida och begärligt lyssnande till hvarje
tradition från den ryktbare tonsättaren
instuderade han nu med noggrannaste
omsorg Beethovens violinkonsert, hvilken
han lärde sig på 19 dagar och sedan
spelade offentligt på en af Lannoys "Concerts
spirituels". Det var första gången som
denna konsert utfördes efter Beethovens
död.
Efter en konserttur till Prag och flera
större städer i Tyskland, hvarunder han
i synnerhet vann erkännande i Leipzig
af Kobert Schumann, begaf han sig till
London. Han inträffade här något för
sent för att vara med om "säsongen", men
genom Moscheles’ bemedling fick han låta
höra sig i Philharmonic Society. I
London fick han upplefva den lyckan att
sammanträffa med Paganini, som han först
hörde på en konsert och sedan på en
soaré hos d:r Bealing, vid hvilket tillfälle
han åtnjöt äran att under supén sitta vid
den ryktbare konstnärens sida. V.
lemnade derpå med sin fader London,
genomreste Holland och Belgien och gjorde
derpå ett längre uppehåll i Paris, der han
sysselsatte sig med kompositionsstudier.
Af hans tonsättningar från denna tid är
endast en concertine i fiss-moll. V. hade
nu fått den idén att med den varierade
"airen" som då var så mycket på modet,
sammansmälta den Viottiska
konsertformen, och leddes derigenom in på den
kompositionsgenre, inom hvilken han
sedan med sin eminenta talang riktat
violinlitteraturen så betydligt. Sina första
arbeten af detta slag skref han 1836 och
1837, då han genomreste Tyskland. Med
Henselt, som han träffade i Warschau,
begaf han sig 1838 till Petersburg, dit
han äfven året derpå reste, då i sällskap
med sin landsman, den store
violoncellvirtuosen Francois Servais. I Riga, der
de först inträffade, gjorde de bekantskap
med den unge kapellmästaren Richard
Wagner.
På väg till Petersburg sjuknade V. i
Narva och måste med sin fader stanna
I der i tre månader, men efter
tillfrisknandet begåfvo de sig till kejsarstaden, i
hvars närhet de afvaktade säsongens
början. Här uppstod bl. a. konserten i
E-dur Op. 10. Tillsammans med Servais
skref V. under denna tid Duon öfver
"Hugenotterna". Konserten spelade V. första
gången under vintersäsongen 1840 i
Petersburg. Den förtjusning han väckte
med denna var utomordentlig; på en gång
hade han uppsvingat sig till en
violinvirtuos af första rang, och han befästade
och förstorade sitt rykte såsom sådan, då
han derefter uppträdde i Brüssel och
Antwerpen vid festligheterna med anledning
af Rubens-statyns aftäckande. Den
största triumfen väntade honom likväl vid
återkomsten till Paris på en
konservatoriekonsert derstädes (jan. 1841). Efter en
ny tur genom halfva Europa, inskeppade
han sig till Amerika vid slutet af år 1843.
Från New-York, der han tillbragte
vintern, besökte han en stor del af Förenta
Staterna. I Vera Cruz, i Mexico, i
Havanna, i New-Orleans, ja på stränderna
af Missisippi, Missouri och Ohio lät han
sin violin ljuda och begaf sig slutligen
åter till New-York. Invånarne i dessa
aflägsna länder voro den tiden ej vana vid
vår musik och kunde endast genom de
verldsberyktade variationerna öfver
nationalsången "Yankee doodle" bringas i
extas; men genom dessa gjorde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
