Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Medeltiden - Italien före renässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
toniska erotiken såvål som den politiska satiren och någon gång en
ansats till humor. Före och efter Dante gingo dessa arter sina
skilda vägar; om också de flesta av de lärda skalderna
åtminstone då och då, när t. ex. deras politiska hat eller erotiska
lidelse flammade upp, gåvo sin känsla oreflekterade uttryck genom
sånger i populär ton, så förmådde de aldrig uti ett enhetligt verk
insätta de skilda tonarterna.
Att Komedien skrevs på italienska är en bragd redan det. I
sin ofullbordade skrift om folkspråket, De vulgari eloquentia,
framlade Dante sina funderingar om språkets ursprung och sitt program
för utbildningen av ett »vulgare illustre», ett förädlat allmänt
italienskt språk med element ur alla dialekterna. Grundvalen var
emellertid toskanskan, och den har så förblivit. Skriften blev en
myndighetsförklaring, sådan de andra kulturspråken kunde avgiva
först århundraden senare. Intet av dem har ock undergått så
relativt ringa förändringar. Det torde bereda den nutida italienaren
mindre svårigheter att läsa Komedien än engelsmannen att läsa
Hamlet. Med hängivenhet har ock Dantes folk alltjämt studerat
hans verk, bemödat sig att tolka alla dess dunkla gåtor och
tillägna sig dess höga lärdomar. Det har beundrats och ärats av alla
partier och i tider av splittring har det varit en enande symbol.
Liksom Dante, förde FRANCESCO PETRARCA, fastän av
annan orsak, ett kringirrande liv. Hans fader, till yrket
jurist, hörde till de från Florens fördrivna bianchi, och sonen föddes
i Arezzo den 20 juli 1304; senare kom fadren att slå sig ned i
Avignon vid det där vistande påvliga hovet. Petrarca ägnade sig
vid universiteten i Montpellier och Bologna åt juridik enligt fadrens
önskan, men åt humanistiska studier efter egen håg. Efter
föräldrarnas död lämnad utan medel antog Petrarca i Avignon
prästerlig vigsel, men erhöll genom sin vänskapliga förbindelse med
den mäktiga släkten Colonna en för ekonomiska bekymmer befriad
tillvaro. Något stadigvarande hem fick han dock inte; tidtals kunde
han slå sig ned på en fridfull ort, såsom i de yngre åren i det
sköna Vaucluse, men hans sinnes nervösa oro drev honom snart
ut igen till livet vid hoven och bland de litterärt intresserade.
Överallt mottogs han, ryktbar som han var genom sina latinska
skrifter, med ärebetygelser och gåvor; i Rom lagerkröntes han på
Kapitolium. Vi se Petrarca på resor ända upp till Köln och Prag,
men mestadels vistades han i norra Italien; länge uppehöll han
sig hos Visconti i Milano, sedan i Venedig; sina sista år tillbragte
han i tillbakadragenhet i byn Arquà, där han dog 1374.
Petrarca.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
