Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - Den engelska klassicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
prydnader, jämte ett testamente, som innehöll noggranna föreskrifter
om dessa rockars behandling och uttryckligen förbjöd att utstyra dem
med grannlåter. Sönerna kommo emellertid ut i världen och fingo
se än det ena, åän det andra modet härska i fråga om klädedräkten,
än axelslejfer, än guldbroderier o. s. v. — allt ting, som voro
uttryckligen förbjudna i faderns testamente. Inte förty önskade sönerna
bära slikt, och för var gång lyckades de tolka skriften så att
förbudet kringgicks, men till sist låstes detta besvärliga testamente in
och åberopades blott., då det föll sig lägligt. Peter visade sig nu
vara den fiffigaste bland bröderna; han lurade till sig ett stort arv
och förkovrade det genom åtskilliga skälmstreck, såsom att till
bovar för dyra pengar sälja brev, som utlovade straffrihet; av denna
framgång blev han högfärdig, låt kalla sig »fader», uppträdde med
tre hattar på huvudet, lät folk kyssa sin fot och dömde en var,
som det minsta tvivlade på hans ord, till helvetet. Martin och Jack
funno till slut Peter odräglig, letade fram testamentet, på vilket han
städse åberopat sig, och funno att han grundligt lurat dem. De
föresatte sig nu att noggrant följa faderns föreskrifter, men råkade
snart i oenighet. Då Martin insåg att han inte kunde sprätta av
alla de prydnader, varmed rocken efter hand blivit utstyrd, utan
att skada tyget, avstod han från föresatsen, men Jack for i sin
iver så illa med sin rock, att den blev till bara trasor. Alltjämt
betygade han den största vördnad för testamentet, begagnade dess
talesätt, använde det till allt möjligt, som nattmössa när han sov,
och som paraply, när det regnade, och trodde sig härigenom stå
under faderns särskilda försyn. Jacks ovänskap med Martin gick
så långt, att han ett tag förband sig mot denne med Peter, men
snart fann han det fördelaktigast att åter bryta detta förbund, då
det hotade att gå Peter illa. Jacks vidare äventyr ha, så slutar
berättelsen, tyvärr blivit bortglömda.
Meningen i allegorin är klar; de tre bröderna representera
katolicismen, den anglikanska högkyrkan och puritanismen. Om
Martin i överensstämmelse med Swifts ståndpunkt och ämbete
slipper lindrigast undan, så kan det dock ej undgås, att satiren
träffar den kristna kyrkan i allmänhet. Voltaire, som väl visste
uppskatta en skrift af detta slag, sade ock att de spön, med vilka
författaren avstraffar sönerna, äro så långa, att slagen även träffa
fadern, för vilken han förklarar sig hysa djup vördnad. Man kan
sannerligen inte heller förvåna sig över, att ehuru Swift aldrig öppet
erkände författarskapet, denna skrift blev ett vägande skäl mot
hans utnämning till biskop. Ett mästerstycke är berättelsen emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
