Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - Den engelska klassicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3843
tid. Allegorien, av gammalt ett kärt hjälpmedel för klena poeter
och prosaister, fick hos Swift ett skummande liv; dråpande och
yster på samma gång tumlar sig hans kvickhet, outtömligt rik och
på samma gång logisk hans fantasi. »Gode Gud, hur väldig var
ej då min ande,» utropade Swift då han på gamla dagar omläste
detta sitt mästerprov. Den litteråra genre, som han hår, om inte
skapade, dock gav dess fulländning. år 1700-talets egnaste. Enligt
tidens vanliga estetik skulle poesien ge goda lärdomar i en behaglig
form, och denna lära, som fick sin lösen i det åter och åter
upprepade Horatianska »Utile dulci», uppfylles närmast av fabeln, men
också av den allegoriska sagan eller berättelsen, som i sin bredare form
ger skalden friare händer. Här kan den poetiska fantasien forma
graciösa gestalter och bilder i rococo-stil, utan att likväl göra
anspråk på att skapa några verkliga människor, här kan kvickheten
avbränna sina fyrverkerier, men här kan ock den i botten
allvarliga satiren under leken och skåmtet få luft för sin kritik, sitt hån,
sin förtrytelse. Här skulle 1700-talets skarpa och skeptiska
intelligens fira sina litterära triumfer, och Swift, — låt nu vara att han
för egen del var en troende kristen och vid andra tillfållen gav
fritänkarne tunga och välriktade slag — har varit låromästaren för
den, vars namn som intet annat innefattar tidens bärande tankar,
Voltaire. Och otaliga äro de smärre skribenter, som i Europas
alla länder efter deras mönster mer eller mindre lyckligt byggt sina
stora och små skutor, alla naturligtvis ämnade till snabbseglande
krigsfartyg eller rövareskepp, ehuru många, då de blevo färdiga,
inte dugde till annat än fredlig fraktfärd med vanliga kuranta varor.
»Tunnan» tillkom just vid sekelskiftet; den
skrevs 1696—97 och offentliggjordes 1704. Samtidigt
är ett annat, i sig mindre glänsande verk av Swift, »Striden mellan
böckerna», en komisk hjältedikt, som dock har sin historiska
märklighet genom sitt ämne. Den åsyftar nämligen den litterära strid,
»La Querelle», som från Frankrike förts vidare till England, angående
frågan om antiken eller den modärna tiden nått högst i anseende.
Swift stod på den modärna sidan och riktade särskilt mot det
nedärvda lärda pedanteriet månget kraftfullt slag, som träffade och
hade sin verkan. Den tunga 1600-tals-stilen med dess lärdomsprål
var därmed dömd för alltid; Swift ville aldrig veta av annan
vältalighet än sakernas egen.
Inför eftervärlden är Swifts namn närmast knutet till Gulliver
hans ålderdoms stora verk, Gullivers resor (1726). Att det är
ett nytt exemplar av de fantastiska resebeskrivningarnas art, vet var
Battle of the books.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
