Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - Den engelska klassicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
och en, ty det har ju, vederbörligen bearbetat och ränsat från en
del cyniska ting, blivit en omtyckt barnbok, d. v. s. de två första
avdelningarna egentligen, som beråtta om Gullivers besök i Lilliput
och Brobdingnag, dvärgarnes och jättarnes land. Alla de satiriska
anspelningarna på Walpoles styrelse och andra angelska förhållanden,
som väl från början voro huvudsaken för Swift och för samtiden
nog det förnämsta nöjet, kunna förbigås och där står ändå kvar
en käårna i boken, den humoristiska kritiken av mänskliga
svagheter, som kommer fram genom proportionernas omvändning.
Huru bliva inte t. ex. de politiska tvisterna löjliga och ömkliga, då vi
se lilliputtarne göra anspråk på, att de skola tagas på allvarl
Hela detta spel av lidelser, av maktlystnad och egoism och fåfånga
kände Swift blott alltför väl av egen erfarenhet, men allt förtroende
till människorna år ännu ej släckt. Lustigheten är här ännu starkare
än föraktet. — Skildringen af Laputa, matematikernas land, med
dess mot naturvetenskapen och den engelska akademien riktade
angrepp har mindre intresse. Den sista avdelningen åter, Gullivers
besök hos Houyhnhnms, de förnuftiga hästarne, bär vittne om
Swifts allt förtärande bitterhet. Dessa utomordentligt visa och ädla
varelser tro att Gulliver hör till Yahoos, en sorts apor, vilka de
djupt förakta och avsky. Och Gulliver själv finner, då han
återvändt till England, att i grund och botten år människan ingalunda
bättre än dessa otäcka apor, — det är den pessimistiska summan
av boken. Engelsmännen uppröras av denna cynism och
fördöma den som otillåten. Kunde man analysera fram dess orsaker,
skulle man kanske ej finna dem i allo moraliska; den härflöt av
brutalitet i lynnet, av brustna förhoppningar, av ett sjukt sinne, men
också av en känslighet, som värjer sig genom dessa utbrott. Några
år senare framlade Swift ett förslag till lindring i eländet på Irland
genom att sälja barn till människoföda; i den mest kalla affårsmässiga
ton avhandlade han sitt förslag och dess fördelar och lyckades så
skriva en den mest upprörande ironiska satir. * Men skulle vål
någon våga döma dess författare som en bhjärtlös människofiende?
Måhända beror det ofördelaktiga intrycket av Gullivers senare
del även därpå, att Swift i övermåttet af sin bitterhet ej
bibebållit sin konstnärliga gestaltningsförmåga. Hans
tillvägagångssätt är detsamma som Defoes, i principen; genomTen omsorgsfullt
detaljerad skildring ger han läsaren illusionen av att fortfarande
befinna sig på fast mark, medan i själva verket fantasien fört honom
långt bort. Swift fasthåller orubbligt vid de en gång antagna förut-
0 Lokaliserad översättning av Thomander i Gefion 1832.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
