Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första boken: Romantiken
- Den romantiska skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda häfte. Visserligen visade sig snart tecken till upplösning.
Nästan alla dessa poetisk-filosofiska jakobiner slutade som
reaktionära, några hamnade t. o. m. i den enda saliggörande kyrkans
sköte. Men det var verkligen en lysande samling genier, som här
stämt möte, och i den tyska litteraturhistorien beundras den
oförskräckthet, varmed de löpte linan ut och den hänryckning, som
smälte alla vetenskaper samman med poesien.
Tieck 1773—1853.
Från de mest olika livsåskådningar och kanter kommo
dessa romantiker. Och ett av kretsens poetiska huvud,
Ludwig Tieck — för resten kanske den, vars rykte
blivit mest illa medfaret av tiden — kom från den snustorra
kälkborgarstaden Berlin och från humanitetsperiodens nyktra litteratur.
Redan som barn hade han
diktat rövarstycken och
rövarromaner, och då han gick i
översta klassen, fick han till
lärare en romanfabrikant, som
drog nytta av honom. När
skurken skulle dö, och
naturligtvis först måste vrida sig i
själskval, anlitades Tiecks
hjälp. Härigenom kom
gossen att leva i fantasiens värld,
han blef som bortbytt, nervös,
tungsint och mörkrädd. Och
det blev inte bättre i
studentåren, då han studerade
Shakespeare och Cervantes —
särskilt sökande efter det
övernaturliga hos dem. Han
pinades av oro och tvivel, var
ibland fantastisk, ibland
satirisk, och lekte med sina
känslor, tills han föll offer för dem. Den självpinande skurken
från hans skoltids rövarhistorier kommer också fram i hans romaner
och triumferar i »William Lovell» (1795—96). Han är Werther
+ Franz Moor. Han frossar i lidelsefulla stämningar, trotsar allt,
och är dock tom i hjärtat och led vid det hela. Världen är ett
»ovaraktigt skuggspel», »Jag själv är naturens enda lag» — och av
detta trots blir resultatet att »hans känslor ligga döda och slaktade
omkring honom».
 |
Ludwig Tieck.
Efter ett porträtt av Joseph Stieler. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 8 19:30:05 2025
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eurolihi/2/0010.html
