Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantiken i den slaviska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
för sig, såg det i de gamla nationaldräkterna, såg det i den sista
kvarlevan av det gamla fejdelivet, där utmätningen», den våldsamma
erövringen av ett föremål, stiftade rättmätig egendom. Hjälten i
dikten är egentligen hela ridderskapet, det träffa vi ständigt i flock
och i följe, de enstaka personerna äro endast - så besynnerliga
de än kunna vara växlande ackord i en full harmoni. Riddarna
leva ett liv som hjältarnas i Homeros’ dagar, med gästabud och
jakter, tvister och utmätningar», pilar och bågar finnas väl ej, men det
gör ingenting, varje bössa, varje svärd har sin historia, ja, till och
med kokboken, »den fullkomlige kocken» har sin förbindelse med
sitt lands ära, ty efter den hade man lagat maten vid den berömda
bankett, som greve Teutschyn gav för påven Urban, och vid den,
som Radzivill gav för kung Stanislaus. Allting är nationellt,
drākterna polska den moderne greven som klär sig till festen efter
franskt mod, gör en ynklig figur - polska äro damerna, polonäser
och masurkor. Ur allting tona fosterländska minnen fram för
diktaren, som sitter långt bort i främmande land: han kommer
ihåg hur köksträdgården såg ut med alla dess lithauiska växter,
han minnes hur åkrarna med hampa doftade. Och när sällskapet
drager på jakt, minnes han först riktigt den lithauiska urskogen
med alla dess träsk och sjöar, alla djur, som gömde sig och
jagades upp, och mest av allt minnes han jägarhornets klang, som ekot
återgiver från snår till storskog. Allt mångsidigare blir jägarens låt,
han härmar djurens läten, han blåser vargtjut, björnbrum och
uroxens väldiga bölande. Och alla träd svara med genljud, lika
många träd som horn, klangen stiger, blir finare och försvinner i
milda toner in i själva himlen.
Ridderskapet lever således sitt gamla liv, med gamla minnen,
med gammal släktfiendskap visserligen mindre blodig, ty når
Horetschkerna vid utmätningen» övermannat och bundit Soplicerna,
inskränka de blodsutgjutelsen till höns och änder. Alla äro goda
patrioter. Jacek Soplica har blivit en landsflyktig man, sedan
man trodde honom gōra gemensam sak med ryssarna vid överfallet
på den gamla Horetschko, som hade nekat honom sin dotter Eva.
År ha gått sedan den tiden. Jacek har försonat sig med sitt
fosterland i den polska hären på alla Napoleons valplatser. Han
har försonats med sin kyrka genom munkkåpan. Han kommer
Överallt som en frälsare, hans skott och hans hugg vittna om en
riddare, men ingen vet, att munken Robak är Jacek Soplica. Men
så är också hans patriotism av annan art än deras. Han lyckas få
alla lithauer samlade och förenade, när utmätningsmännen åter över-
-
―――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
