Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantiken i den slaviska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
fallas av ryssarna. Mot ryssarna svingar hela ridderskapet sina
svärd, det enda blod, som flyter i dikten, flyter i den kampen.
Ridderskapet segrar, och Jacek får banesåret. Men Jaceks
fosterlandskärlek håller ett vaksamt öga på vad som sker ute i Europa,
och medan hans hjärteblod rinner, får han det glada budskapet
att nu kommer kriget mot Ryssland. Då kan han fara i’frid, ty
den stora våren 1812 stundar.
O vår! för ögat än du oförgätlig står,
du minnesvärda krigsvår, du skördarnas vår!
Såll den, som dig fick skåda, hur ymnigt du strōdde
din grönska och din blom, hur av kämpar du glödde,
hur full av förhoppning. hur rik på ärans lager!
Dig ännu jag skådar liksom en drömbild fager.
Fast ofri född och bunden re’n vid späda åren,
så skön som då jag aldrig se’n dess funnit våren.
Detta ungdomsminne är från först till sist den dolda
inspirationskällan i dikten. Dess hjälte är hela ridderskapet, och det som
skildras är hela ridderskapets förvandling från gammalmodiga
original och slagskämpar till målmedvetna män och hjältar, nu då
den stora våren kommer, och mitt bland fåglarna, storkar och svalor,
och skaror av snäppor och vildgäss komma susande in över Lithauen
nya svärmar av hjälmbuskar och fanor, ryttare! Det vimlar av
kasketter och glindrar av bajonetter, där komma människor, hästar,
kanoner, örnar. Dombrowski för fram sin här och ropet ljuder:
» Gud med Napoleon, med oss Napoleon!» Och då de första
segrarna āro vunna, då de första sårade bäras hem, lägger sig allt
inbördes krig, och var tar sin, sångaren spelar och från hans
strängaspel klingar i toner hela Polens historia: fosterländsk djärvhet
och förräderi, hjältedåd och mödrars tårar, den ensamme
landsflyktige krigarens klagan och Dombrowskis stora marsch: »Än är
Polen ej förlorat.» Polonäsens tåg drager alla med sig, masurkan
tänder jubel hos alla unga, och aftonsolen sjunker blid över denna
fest. Detta är den jublande slutfanfaren i denna dikt, där ett helt
folks seder, ett helt lands natur och en nations historia äro
sammansmälta till en bred och stark dikt, som icke äger sin like i
den nyare tidens litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
