Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantiken i den slaviska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Detta sammanhang mellan litteraturen och folket saknade man
i Ryssland, man famlade förgäves efter alla möjliga nationella
ämnen, men nationell blev diktningen ej, även om den aldrig så
mycket handlade om kosackerna. Då kom plötsligt just från
dessa kosacktrakter den man, som genom ett trollslag gjorde denna
litteratur rysk.
Han kom från stäppen, som varje
sommar dignar av fruktbarhet under söderns
sol, och som varje vinter är en öken av
snö. Liksom stäppens natur är hans diktning, yppig och våldsam.
Han kom från bondlandet, men litteraturen låg honom dock i
blodet, hans far skrev komedier på lillryska, traktens dialekt.
Gogol kom till Petersburg, prövade på allt möjligt och var omöjlig
överallt, drog ut i den vida världen och blev landsatt i Lübeck
och fick själv försöka hitta tillbaka igen. Han hade stora
diktarplaner, men för att tjäna sitt uppehälle skakade han ur ärmen en
hel rad noveller från sin hemort: »Kvällar på en lantgård i
närheten av Dikonka.»* De kunna liknas vid Asbjörnsens sagor i den
norska litteraturen. Fastän de enligt det romantiska modet äro
spökhistorier och sagor om onda andar, gjorde de lycka genom sin
säkra skildring av människor och förhållanden och genom de friska
naturbeskrivningarna. Han fick en beundrare och beskyddare, blev
professor i historia i själva S:t Petersburg, och spelade som sådan
naturligtvis en ynklig roll. Han uppgav professorskapet efter ett
par år och var åter bara fri kosack». Under tiden hade han utgivit
ett par band smånoveller, och isynnerhet gjorde Taras Bulba,** en
berättelse om kosackerna i det 16:de århundradet, lycka. Själva
berättelsen är en tämligen uppstyltad hjälteroman, men skildringen
av kosackernas stora läger i Setsch och det jublande vilda fria
livet där är glänsande. Men ändå mera lockade det Gogol att
skildra livet självt, alldeles som han såg det välla fram i sorg och
lust och löjlighet överallt omkring honom. Det första provet härpå
blev hans lilla berättelse »Kappan» (1834). Den handlar om en
kopist på ett kontor, som ej duger till annat än att kopiera. Men
detta gör han lidelsefullt, varje avskrift är för honom en hel värld
av olika intryck. Några bokstäver äro hans gunstlingar, när han
skriver dem, blir han så glad, att det lyser om honom. Han har
ett enda mål i livet: att få en ny kappa. Han sparar allt han
Nicolai Vasilievitsch Gogol
1809-1852.
En av dem En majnatt översatt på svenska av Alfred Jensen (Ryska bilder.
Stockholm), på norska av G. Gran, Bergen 1890.
** Översatt på svenska av Alfred Jensen (Ryska bilder).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
