Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
där Stendhal håller föredrag, tiger Mérimée och ger blott en stilla
vink. Hans konst består i att icke säga ett ord för mycket. Hans
ironi är den lugna liknöjdhet, som alltid uppträder i tillknäppt
svart rock. Han var gentleman från topp till tå både i sitt liv och
i sin konst. Han var filolog och arkeolog och blev under
Napoleon III chef för undersökningarna av Frankrikes historiska
minnesmärken. Men hans redogörelser och arkeologiska studier voro
allt annat än poetiska. De voro torr saklighet från början till slut
och saknade den flykt och den vida syn som också kräves i
vetenskapen för att kunna skapa
något stort. Han var den
fulländade hovmannen och som
vän till kejsarinnan Eugenies
spanska familj kom han att
stå kejsarhuset nära, och vid
detta strålande och fördärvade
hov förde han sig med
säkerhet och takt, präglad av största
stillsamhet. Han var redo att
hålla de tal, som krävdes, men
han begagnade privat ett fritt
språk, så mycket mera bitande,
som det alltid var försiktigt
och diskret i formen. Men
också cynismen i hans
frispråkighet var en mask. När
det gällde, visade det sig att
han kunde försvara sina vänner
och hans vänskap blev ibland
missbrukad. Ja, på sätt och
vis var även det en maskering
att han sökte sina ämnen i främmande land och barbariska tider.
Han, som framför allt var formens mästare, ville ha sitt ämne
på avstånd.
Prosper Mérimée.
Efter en teckning av Devena 1829.
Det är betecknande, att han också vid sitt första framträdande
dolde sig bakom en mask. Han utgav en samling illyriska sånger
i översättning och ingen tvivlade på att de voro äkta. Men de
voro alla utan undantag undfådda och födda i Mérimées
studerkammare. Han älskade den främmande dräkten; han talade själv
5-6 främmande språk och det var en njutning för honom att leva
sig in i ett främmande folks tankegång. Och särskilt var det för
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
