Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Liberalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
därför ej vidsträckt. Men han fick hängivna lärjungar, först
enstaka på kontinenten, sen talrikare i sitt eget land, vilka i hans
böcker funno inte blott ett fullt utfört program utan ock
färdigsmidda vapen. 1820-talet gav denna rörelse, liberalismen, vind i
seglen; i Westminster Review erhöll den ett organ, och en krets
av ivriga anhängare och agitatorer samlade sig; den märkligaste av
dem var den unge John Stuart Mill, den senare så inflytelserika
utilistiska filosofen.
Liberalismens grundprincip är, som namnet säger, friheten,
individens frihet från allt yttre tvång. Läran är en frukt av den
individualism, som vuxit fram under 1700-talet, och som
våldsammast larmat i Sturm-und-Drang-litteraturen, men den är mindre
upprorisk och mindre utopisk och har därför mera utsikt att kunna
omdana samhället. Den anda, som skulle prägla denna omdaning,
angavs av slagord sådana som att man borde »regera så litet som
möjligt och låta sakerna ha sin gång, (laissez faire, laissez aller).
Liberalismen begär ett fritt styrelsesätt, d. v. s. främst erkännande
och genomförande av folkets rätt att genom sina representanter
stifta lag, av samvetsfrihet och yttrandefrihet. Bleve blott dessa
politiska önskemål förverkligade, så skulle det gå lätt att nedbryta
alla de uråldriga, orättvisa och onyttiga skrankorna i kulturellt,
socialt och ekonomiskt hänseende, och så skulle därpå kunde
ju ingen tvivla ett lycksalighetens rike inträda. En slik tro på
frihetens underbara kraft att bringa välsignelser förutsätter en
bergfast tillit till människonaturens godhet; den är, har det sagts, en
övertro på naturen. Optimistisk och ljus är ock de flesta liberalers
världsåskådning; de romanförfattare t. ex., som voro besjälade av
de nya idéerna, kunde nog i tendenssyfte skildra
samhällsförhållandena i svart, men eländet härrör främst från dessa och inte från
individernas ursprungliga läggning. De utmärka sig för en
visserligen ofta obestämd och okyrklig religiositet, och de ha en fast
förtröstan på uttrycken kunna ju växla - försynens ledning av
folkens och individernas öden eller på den sedliga världsordningens
kraft. De kokettera väl ibland med hädiska, antiklerikala utfall
liksom med republikanska bravader, de glädja sig åt att få hänga
präster och kungar, men det är verkligen i de flesta fall inte så
illa ment. De fruktansvärda hotelserna härflyta ju av lutter idealism
och mänskokärlek.
-―
-
――――――
――――――
I skarpaste belysning framträda liberalismens
tendenser uti dess nationalekonomiska läror.
Utgående från fysiokraternas åsikter hade Adam Smith i sitt
Den ortodoxa
nationalekonomien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
