Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Liberalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
välsignelser, hördes deras ord över hela Europa. Om den franska
liberalismens inflytande är mindre djupgående än Englands, så
torde det vara mera vidsträckt och omedelbart. »Chartan blev vitt
och brett på kontinenten ansedd som en förnuftsrättens katekes,
alla länders liberala lärde av Minerve,* och varje ledande artikel i
de stora Paristidningarna betraktades som en märklig tilldragelse. »
(Treitschke.)
I politisk utveckling stod som bekant Tyskland långt
Tyskland.
efter västmakterna. Värst härjade reaktionen i Österrike,
där Metternich hade maktens tömmar, men överallt förföljdes
demagogerna, överallt voro censorerna i verksamhet för att redan i
födslen tillintetgöra varje än så moderat yttring av opposition mot
eller kritik av det bestående. Även stater, där regeringarna till
äventyrs voro hågade att i någon mån hålla sina löften från
frihetskampens dagar om konstitutionell styrelse, måste foga sig efter
Metternichs vinkar. Ytterligt svårt var det således för de liberala
att sprida sina åsikter, helst som den stora massan av medborgarna
ingalunda kände behovet av större frihet.
Detta behov skulle först väckas, och då all egentlig politisk
litteratur var förbjuden måste den liberala kritiken smyga sig in
iförd någon skyddande förklädnad; den kommer fram t. ex. i
reseskildringar och korrespondenser. Föregångare här voro två i Paris
bosatta, helt eller halvt landsflyktiga tyska författare Heinrich Heine
och Ludvig Bōrne, vilka här blott nämnas, då deras verk skildras
längre fram. Så ock deras närmaste efterföljare, Gutzkow, Laube
o. a., vilka sammanfattades under namnet Das junge Deutschland,
och som på 1830-talet blevo föremål för de styrandes särskilda
tuktan. Det förtjänar emellertid framhållas, att dessa senare kämpade
inte direkt för politisk, utan för kulturell frigörelse, och att deras
skrifter fördömdes såsom farliga för moralen.
Den politiska oppositionen hade i Tyskland en något annan
innebörd än i Frankrike och England. Vad ungdomen eftertraktade
lika ivrigt som friheten var det tyska folkets samling till en nation
och en stat, och denna enhetstanke är det ju, som sätter sin
prägel på Tysklands historia fram till 1870. Romantiska teorier om
folkandans heliga rätt samverkade med reaktionen mot Napoleon
att framkalla och nära den nationella patriotismen, men sedan kom
det till, att hela det andliga livet där vid denna tid behärskades
av Hegels system. Kallad till Berlin 1818 blev denne en verklig
statsfilosof, ty andan i hans läror hade ingenting främmande för
* Den liberala oppositionens första organ av betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
