Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Det gamla och det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Die Schwerter klirren, die Pfeile schwirren
Doch halten sie nicht den Helden auf.
Ein kühnes Beginnen ist halbes Gewinnen,
Ein Alexander erbeutet die Welt!
Kein langes Besinnen! Die Königinnen
Erwarten schon knieend den Sieger im Zelt.
Wir wagen, wir werben! besteigen als Erben
Des alten Darius Bett und Thron.
O süsses Verderben! o blühendes Sterben!
Berauschter Triumphtod zu Babylon!
Hänförelsen slår här över i ett rus och ju mer glödande den
blir, desto mer sinnlig yppighet kommer med i den. Ja, ruset
kunde ibland besegra övertygelsen. Hans övertygelse sade nej till
kommunisternas jämlikhetslära, men när den förkunnades av
hänförda anhängare, utövade den en tjusning på hans sinne, och han
kunde ej motstå den. Men därför blev det också en hänförelse
som ryste för livets prosa och klumpighet. Det prosaiska och
klumpiga kunde Heine använda som ett svärd att därmed hugga
sönder sin sentimentala stämning och att komma sin fiende in på
livet. Men i grund och botten avskydde han det. Han talar om,
att han var gudsförnekare, tills »ateismen började stinka av ost,
brännvin och tobak», då den diskuterades på tarvliga ölstugor.
Och hånar han kristendomens troslära för att den strider mot
förnuftet, så hånar han också den tolkning som vill borttaga undret:
» det var ej av korpar Elias blev mättad, nej, det var med korpar,
stekta korpar, i stället för stekta duvor. Det har jag på god tro
själv ätit i Berlin. »
Sådan är Heine överallt.
――――
–-
-
Romantiker och realist, svärmare
och kälkborgare, eldig och feg, uppriktig och lögnaktig. Förträfflig
förkämpe för en sak, men fullständigt opålitlig. Och städse förblir
han den samme, han utvecklar sig icke; på samma gång han visar
en fin, skär ursprunglig känsla, visar han en raffinerad ruttenhet,
religiöst behov och en hädande lust att håna, längtan efter det
romantiska, världssmärtan det bleka lidandet med de djupa,
mörka ögonen - och den mest uppsluppna livsglädje och
belåtenhet med denna syndiga värld. Det lönar sig därför mycket bättre
att studera honom efter de tendenser, som visa sig hos honom, än
efter hans ståndpunkt, som ofta i morgon är en annan än den
i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
