Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den nya riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
t. ex. hjärnskålen av ryggkotorna, blommornas kalkar och kronblad
av bladet o. s. v. Så hade paleontologin, vetenskapen om
forntidens djur och växter, kommit till och givit uppfattningen av de
nuvarande arterna en alldeles ny horisont. Dess grundläggare,
fransmannen Cuvier, hävdade att ju äldre en djurform var, desto
mera skilde den sig från nuvarande arter. Om
härstamningsförhållanden mellan dem ville han ej höra talas; en art var det
som ursprungligen skapats av det oändliga Väsendet». Han tog
ingen notis om Lamarck, som hävdade, att arterna icke voro
konstanta, och att de utvecklade sig från enkla organismer till
sammansatta; och det blev en väldig strid mellan honom och Geoffroy
Saint-Hilaire, som utvecklade Lamarcks grundsatser och påstod, att de
nuvarande arterna hade under inflytande av omgivande
naturförhållanden utvecklat sig från allmänna grundformer.
1809-1882.
Darwin företog en fyraårig världsomsegling då Charles Darwin
han var några och tjugu år gammal. Han blev
härunder slagen av släktskapsförhållandet mellan djurvärlden på
några oceanöar nära Sydamerikas kust och djurvärlden på
fastlandet. Öarnas djurarter voro säregna för platsen och passade
för öarnas naturförhållanden, men de visade en märkvärdig
släktskap med djurarterna på fastlandet. De tycktes härstamma från
dem, men rasen hade ombildats efter naturförhållandena och av
den hade blivit särskilda arter. Så uppstod hos honom ras- och
artspörsmålet. Vad var en art annat än en ras, som blivit konstant?
Naturförhållanden tvingade den att förändra sig, och så uppstod en
ny art. Han kom härigenom in på utvecklingsläran och antydde,
att de olika arterna utvecklats ur gemensamma grundformer. Men
det såg ej ut, som om tvingande naturförhållanden överallt voro
tillstädes. Vad hade då åstadkommit den mångfaldiga uppkomsten
av arter? Svaret fann han genom läsningen av nationalekonomen
Malthus’ verk om befolkningsfrågan, som lärde, att människorna
förökade sig i starkare grad än tillgången på existensmedel ökades,
därför blev livet ständigt mera och mera en kamp. Denna kamp
för tillvaron blev Darwins ledtråd. Samtidigt började han att
undersöka, huru rasförändringar försiggå; han satte sig in i det praktiska
uppfödandet av husdjur och experimenterade själv med uppfödandet
av duvor. Han såg här, att variationerna voro individuella för
varje djur, och att ursprunget till de individuella förändringarna
icke lät förklara sig; men en egendomlighet, som man hade
iakttagit, kunde man bevara genom att utvälja de sålunda individuellt
präglade djuren till avelsdjur. Visserligen förekom ofta återfall till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
