Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
-
Därför äro både den skarpt begränsade utgångspunkten och
den ständigt sig utvecklande horisonten karaktäristiska för Hugos
poesi. Hans dikt avlas som epigram, födes som myt. Tag t. ex.
dikten Toulon, i den mot Napoleon III riktade diktsamlingen
» Les Châtiments» (1853). I Toulon började Napoleon den stores
hjältebana - Toulon, det är galärslavarnas stad, och vad är Napoleon
III annat än en galärslav, en usling. Ur dikten växer fram
en skildring av de två världar, där revolutionens hjältar stråla i
segerglans, och där galärslavarna
lida sitt straff. Hjältarna tyckas
vara halvgudar. Och
galärslavarna gå med kedjor om händer
och fötter, deras rõda dräkt har
blivit skammens purpur», de
vandra barbenta och med sänkt
huvud, med slocknad blick, med
tunga lemmar; de urholka berg
och rulla stenar, utan uppehåll,
evigt och alltid, sommar och
vinter. Minnet av deras
illgärning är deras glädje, när de
sjunka dödströtta samman. De
äro levande dōda, vigda åt
mōdan. Deras pannor åro märkta
och de krypa för bödlarnas piska
och skändlighet. Man skulle
tro, att de voro väsen från Dantes
helvete och ej människor, som
åto frukost, middag och kväll
varje dag. De äro icke längre verklighetsväsen; de äro omskapade
av Victor Hugos mytskapande fantasi.
Karrikatyr av Victor Hugo påtalarstolen.
Detta drag verkar bestämmande också på diktens form. T ex.
den stora dikten »L’expiation» i »Les Châtiments». Åter är
innehållet ett epigram: återtåget från Ryssland, Waterloo och
S:t Helena var ej straff nog för Napoleon I:s statskupp; men när
brorsonen kommer och besudlar den napoleonska tidens stora
traditioner med sitt kejsardōmes uselhet och förbrytelser, må det
vara nog; nu måste Gud ha tillgivit Napoleon hans 18:de Brumaire.
Men detta epigram har ej väl nått Hugos fantasi, förrän det växer
till en elefant, Hugo ser det ena historiska uppträdet efter det andra
draga förbi. Han ser ej blott kejsaren själv, han ser massorna,
aquer tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
