Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Det äldre problemdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
vapensköld genom äktenskap med den rike herr Poiriers dotter.
Han förbrukar dennes pengar, behandlar honom nedlåtande eller
hånfullt, »visar honom en hänsyn och en familjaritet, som han icke
visar de andra tjänarna.» Han bedrager sin hustru, emedan
han intet annat har att göra än att inlåta sig på kärlekshistorier,
och dessutom: hon har ju blivit markisinna, då är han ju inte
skyldig henne någon trohet. Men då hans svärfar som sparsam
borgare vill pruta på hans kreditorers ockrar-räntor, blir han
ursinnig. Det är ej de där skurkarna han är skyldig att betala,
men han är skyldig att göra fullt vederlag åt sin egen
namnteckning på skuldsedeln. Adelsmannens moral går här stick i stāv
mot borgarens. Som han också hånfullt förklarar för sin svärfar:
» Äran är adelsmannens heder.» Fastän han svårt försyndar
sig mot den borgerliga hedern, har han hjärtat på rätta stället.
Och då hans vackra lilla hustru ständigt uppträder med
romanhjältinnans nobless, kommer hjärtat med i leken, och den unge
markisen ser det falska i sin ställning: han lär sig förstå sin
trohetsplikt som äkta man och sin plikt att arbeta för sin familjs
uppehälle. Gentemot honom står hans borgerlige svärfar, plump
och smaklös. Han är stolt över sina fyra millioner, men i allt han
företager når han ständigt hoppet att bli baron och medlem
av pårernas kammare. Han tycker om att traktera svärsonens fina
vänner och glömmer ej att göra dem uppmärksamma på att
burgundern kostar 15 francs flaskan. Han passar noga på att ej
bliva bedragen på ett öre, och då han blir retad, använder han
obarmhärtigt sin penningmakt för att ödmjuka svärsonen.*
Augier kände väl detta borgarstånd, som kommit sig upp.
Han kände den sunda rot den vuxit upp från, han visste, att
orsaken till dess betydelse var hederlighet och arbete, men han såg
också, att allt efter som pengarna blevo en makt och lyx en
nödvändighet, tycktes arbetslusten hos borgarståndet försvinna och
hederligheten vara i fara.
Den unga fagra Seraphine i » Lionnes pauvres» (1858) har blivit
den hederlige till åren komne Pommeaus hustru. Han skämmer
förstås bort henne, och hon vill leva i lyx. Hon vill ha praktfullt
bohag, föra stort hus, vara med i stora världen, och hennes själs
djupaste lidelse är framför allt hennes klänningar. Hennes man
sliter ut sig; men intet förslår. Varför är man ung och vacker?
Älskaren kan alltid skaffa pengar, älskaren blir utvägen för att få
en ny hatt, en bland de elegantaste, eller en ny baltoalett med
Le gendre de M. Poirier, Klädeshandlaren och hans måg.
–
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
