Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Henrik Ibsen och den tyska naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
De unga ha fått rätt. Theodor Fontane är en klassiker i sin
människoskildring. Han vann sent berömmelse, men han vann också
sent sitt mästerskap. Under ett långt liv hade han fyllt sin själ
med verklighetsintryck. Efter att ha begynt med dikter, gick han
över till reseskildringar. Han hade skrivit kriminalhistorier, innan
han skrev sina moderna psykologiska romaner. Sålunda hade han
lärt sig att karaktärisera människor och tillstånd. Hans skildringar
utmärka sig för mognadens varsamma säkerhet. Det är hos honom
något av Turgenjevs stilla, vemodiga uppfattning, men han är
manligare än Turgenjev. I den bok, som väckte stormen och skaffade
honom hans rykte,
Irrungen, Wirrungen», är det
idel vardagliga människor.
Den unga flickan och den
unge officeren äro helt
vanliga personer utan ett spår
av romantik. De älska
varandra och hennes
omgivning vet om det.
Kvinnorna prata nog därom,
men de göra varken från
eller till, söka icke att få
tag i honom, göra sig ej till
dygdens väktare. De båda
unga veta, att det snart
skall vara förbi. Han
stretar emot, men han erkänner
det likväl, och för henne
ligger det ett stilla vemod
över ögonblickets lycka.
» Det är alltså sista gången
jag trycker din hand, tar
hon först till orda, lugn och
fattad. Livet med sin ståndsskillnad härskar, det tjänar ingenting
till att strida emot. Botho tar sitt parti, gifter sig med den adliga
blondin, som hans gamla brushuvud til onkel har utsett till
honom för att hjälpa upp hans finanser. Det är en älskvärd, munter
ung flicka. Hon pratar glatt till höger och vänster, finner allting
komiskt och upplever ständigt något. Ja, hon får ofta tillfälle att
anbringa en och annan präktig och allvarlig anmärkning. Hon
sätter vännerna i gott humör det fattas henne över huvud taget
»
—
-
Theodor Fontane.
Efter en teckning av Max Liebermann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
