Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Frankrikes litteratur efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
på det kommande med hela framtidens oändlighet öppen, en tro
på andens och rättfärdighetens växt från seger till seger, född i
förvirring och blodsutgjutelse, en tro på det nya kaos, som föder nya
och bättre världar i evigheters evighet. I hans diktning återfödes
lyriken till nytt samliv med tidens lidande och med dess framtidshopp,
dess kamp och dess tro på de krafter, som bo i djupet av dess inre.
Hos romanförfattarna kommer det däremot en strömning, som
går emot tidens rörelser. Av naturalismen ha de lärt ett
psykologisktvetenskapligt skildringssätt, men de ha icke naturalismens respekt
varken för vetenskapen eller för verkligheten. Paul Bourget
representerar den ena sidan av denna rörelse. Han är en något torr
och kylig natur, och de böcker av honom, som endast vilja skildra,
äro tämligen fantasilōsa. Men där, varest han ställer sig polemiskt,
blir han intressant. Han vänder sig emot vetenskapen, emedan
den förstör folkets moraliska instinkter, han kämpar för det
gamla samhället och kristendomen, emedan de gömma traditionen,
och blott på den säkra traditionen kunna människorna känna den
fred, som ger lycka. Hans bok Le Disciple» (1889), hans första
omvändelseskrift, visar arten av hans talang. Mästaren den
materialistiske filosofen Adrien Sixte, är en filosof» efter
gammalt recept. Discipeln är heller icke synnerligen intressant, men
desto mera det manuskript, vari han biktar sig för mästaren. I
denna historia om huruledes han förälskar sig i den unga
adelsfröken, förför henne och driver henne till självmord finns det icke
någon enda uselhet hos honom, som han ej med ett visst välbehag
förklarar och demonstrerar, och det visar sig icke hos honom någon
ädel känsla eller moralisk lyftning utan att han betraktar den med
en ytterst kritisk min. Författaren har i sin intressanta stridsskrift
visat hur denna materialism vänder upp och ned på ungdomens
moraliska känsla, dess säkra sinne för livets och känslornas värden.
Det är instinkten, som Bourgets fantasi kretsar om. I den eljes
långdragna och föga levande romanen »Terre promise» (Det
förlovade landet) är det en punkt, som lyser med livets fulla glöd.
Henri kommer icke ifrån den tanke, som en gång slagit ner i honom,
att den lilla flicka, som hans forna älskarinna Pauline har med sig
till Palermo, kan vara hans dotter. Ovillkorligen måste han fråga
sig själv därom, ovillkorligen måste han utspionera ett tillfälle att
få se barnet. Och då han så ser henne och i henne rent av ett
barnporträtt av sin döda syster - tvivlar han icke: nu kan han ej
glömma detta barn. Hans släktinstinkt har talat, ehuru han icke
har växlat ett ord med henne.
――――
-
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
