Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Frankrikes litteratur efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
Bourget är bekant såsom skildrare av den fina världens damer.
Han döljer varken deras moraliska brist, deras lögnaktighet eller
deras innehållslöshet. Men deras säkra hållning och deras lätta
steg genom all den lysande uselheten imponera på honom och
fängsla honom, och just detta förstår han att göra levande hos dem.
Vid den stora milstolpen i Frankrikes kulturliv, Dreyfussaken, var
han naturligtvis att finna i yttersta högern. I sin bok L’Étape»
(En station på vägen) kommer han med en allmän anklagelse mot
det moderna Frankrike efter 1789. Han brukar här vetenskapen
som vapen.
Utvecklingsläran visar oss, att
framgång beror på två faktorer:
sammanhang och urval,
och det nuvarande
Frankrike lår frihet och likhet,
som är ungefär just det
motsatta. Men eljes är
vetenskapen bankrutt, och
kristendomen,
katolicismen med dess
lydnadskrav, är den enda grund
att bygga på. Bourget är
kristen, emedan
kristendomen är tradition,
underkastelse, ödmjukhet; den
allena kan förlika den
alltid existerande olikheten
och smärtan med
månniskornas törst efter
rättfärdighet och lycka.
Därför göra de i arbetarföreningen endast arbetarna olyckliga. När hjälten
ser arbetarna på krogarna, frågar han sig själv om icke dessa djuriska
människor äro lyckligare än arbetarna i »Tolstoy-föreningen», som
bara proppas med osammanhängande vetenskap och som ha hört
så mycket om frihet, jämlikhet och broderskap, att de bli grova och
framfusiga mot de bättre ställda. De tro på framtiden för att slippa
se på nutiden. Framtiden är en illusion, framtidens människor
skulle säkert bli endast ännu olyckligare. Bourget har här utvecklat
hela sin fana och låtit sin polemiska talang spela med full orkester.
På ett helt annat sätt lämnar J. K. Huysmans naturalismen.
Huysmans är Frankrikes Strindberg, något mindre konstnär, något
Paul Bourget.
Efter fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
