Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - A) Den grekiska filosofiens kosmologi - a) Den för-Sokratiska skolan - γ) Eleaterna - b) Platon-Aristoteles - 1. Ur Platons idélära - 2. Platons lära om materien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
brist, inskränkning, är icke ett verkligt vara, det existerar icke. Af
denna art är världen, sådan hon synes för våra sinnen.
Parmenides frånkänner alltså hela den sinliga företeelsens värld
all verklighet genom att förklara den för ett sinnenas bedrägeri.
Visserligen förespegla oss våra sinnen, ögat och örat, att det ges ett
ieke-varande, ett mångahanda, ett vardande o. s. v., men det är en
villfarelse, "man måste följa förnuftet och icke de bedrägliga sinnena."
Schwegler) Gescli. d. gr. Philos.
b) Platon — Aristoteles.
1.
Ur Platons idélära.
Ideen är tingets väsen, är det allmänna och gemensamma i de
ting, som äro af samma art, det ena i de inånga, det identiska i
mångfalden. Bland idéerna gifves det öfverordnade och underordnade
och sidoordnade, det gifves idéer af större eller mindre eller
motsvarande omfång; idéen om det lefvande är vidare än idéen om djuret
eller människan, människans idéer innefatta i sig de båda könen o. s. v.
Dock äro idéerna icke endast subjektiva begrepp, de hafva en
real tillvaro. Hvarje idé är ett Något för sig, ett okroppsligt väsen,
oberoende af rummet, jå idéen är det enda sant verkliga och
varande, medan den sinliga världen, som ständigt växlar, och kastas
fram och åter mellan uppkomst och undergång, just därför icke kan
tillerkännas ett vara i ordets egentliga och fulla betydelse.
Till fenomen världen förhålla sig idéerna som mönsterbilder, de
enskilta tingen i denna världen äro efterbilder eller skuggor af
idéerna.
Idéernas mångfald är obegränsad. Den högsta idéen är idéen
om det goda. Det måste finnas en urkälla för allt varande, en
urkälla för all kraft till existens och lif, för all ändamålsenlig
samverkan mellan tingen, och fullkomlighet i världen. Denna källa kan
blott sökas inom det verkligt sanna varat, i idévärlden, och bland
alla idéer kan det blott vara idéen om det goda, som skapar och
verkar allt detta; denna är alltså den högsta i idéernas värld och
öfverhufvud i universum.
Därsammastädes.
2.
Platons lära om materien.
Ehuru fenomenvärlden icke kan tillerkännas ett sant och
verkligt vara, är det icke Platons mening att rätt och slätt frånkänna den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
