Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - D) Polyteismens förfall - 8. Gudarnes makt är i allt begränsad - 9. Jupiters tal inför Olympens gudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
det därför den största tröst, att till och med Gud icke är allsmäktig, ty
han kan hvarken tillfoga sig själf döden äfven om han ville det,
något som han förlänat människan såsom det bästa medel mot lifvets
vedermödor, ej heller kan han förskaffa de dödliga odödlighet eller
återkalla de döda till lif, eller göra att den, som lefvat, har detta
ogjordt, eller att den, som beklädt ett äreställe, icke beklädt ett
sådant; han har icke heller någon annan makt öfver det förgångna
än att glömma det. Slutligen, för att med nära liggande exempel
bevisa Guds ofullkomlighet, kan han icke göra att 2 gånger 10 icke
är 20 och många dylika saker. Häraf framgår obestridligt naturens
makt och att det är denna som vi ka’la Gud. Denna afvikelse
ansåg jag icke för opassande, då den oupphörliga frågan om Gud är
så allmänt utbredd.
Plinius d. ä., Historia naturalis.
Jupiters tal inför Olympens gudar.
"Jag tviflar icke, I borgare — i himmelen — att I skullen i
detta ögonblick mindre gärna mottaga en betydande summa
penningar än blifva underrättade om beskaffenheten af den sak, för hvilken
jag sammankallat eder. Då så är förhållandet höfves det eder att
höra mig uppmärksamt och med god vilja. De nuvarande
omständigheterna så att säga ropa med hög röst, o Gudar, till oss att med
allvar och eftertryck taga oss saken an — men vi synas därom vara
helst obekymrade*)".
Jag vill alltså, enär Demosthenes för tillfället lämnar mig i
fred, berätta eder, hvad det är för en sak, som alldeles tillräckligt
oroat mig för att låta sammankalla detta gudaparlament. Som
bekant, fästade vi i går i Piraeus, så många nämligen af oss, som
blifvit bjudna af skeppsherren Mucrithaous till det offer, han anställde
för räddningen af sitt skepp, som varit nära att gå under vid
kafy-riska udden. Då libationerna voro öfver, gick hvar och en af eder,
dit han behagade; men jag gick upp i staden, då det ännu icke var
sent, för att i aftonskymningen spatsera i Keramikus, under det jag
anställde mina betraktelser öfver Mucrithaei snålhet, som icke
skämdes, att icke bjuda sexton gudar, som han hade till gäster, något
bättre än en seg tupp, sjuk af ålder, och fyra korn rökelse, som voro
så mögliga, att de slocknade på glöden och icke gåfvo så mycken
vällukt, att man ens med nässpetsen kunde förnimma det minsta.
Och dock hade han lofvat oss hela hekatomber, då han med sitt skepp
*) Dessa ord äro lånade ur Demosthenes första olyntiska tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
