Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - D) Polyteismens förfall - 9. Jupiters tal inför Olympens gudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
dref omkring emellan klippor och sandbankar. Under dessa
betraktelser kom jag obemärkt ända till Pökile, hvarest jag fick se en
stor massa folk, hvaraf några stodo i själfva pelargångarna, andra
sutto pä bänkar samt skreko och gestikulerade väldigt. Jag
förmodade genast, att det var filosofer af det stridslystna slaget. Du måste
dock gå närmare, tänkte jag, och höra hvarom fråga är. Då
jag-nyss var insvept i ett af de tätaste molnen, antog jag deras gestalt
och klädedräkt, så att jag med ett bockskägg, som jag lät hänga
ned på bröstet, tämligen liknade en filosof. I denna förklädnad
tränger jag mig in i mängden, utan att någon kunde förmoda, hvem jag
var, och finner den fördömde skälmen, epikuréen Damis inbegripen
i en häftig strid med min gode man stoikern Timokles. Den
hederlige Timokles hade svetten i pannan, och han hade skrikit sig så
hes, att han icke kunde få fram ett enda ord; Damis däremot, som
förblef helt lugn, skrattade honom med ett så bittert hånleende i
ansiktet, att den stackars mannen blef allt ifrigare och häftigare.
Och hvarom tron I, att frågan gällde? Den gällde intet mindre än om
de ting, som försiggå på jorden. Om intet mindre än oss, som den
olycksmänniskan Damis frånkände all omsorg för människorna. Vi
bekymrade oss, sade han, om allt annat än de saker, som föregå i
världen; korteligen, det syntes nogsamt, att han ville låta förstå, att
vi voro platt intet — ty detta var i grunden resultatet af alla hans
slutledningar. Och det saknades icke personer, som gåfvo honom
sitt bifall. Men den andra, Timokles, som var på vår sida,
ansträngde sig öfver förmåga, råkade i en förskräcklig ifver och
försökte alla möjliga fäktkonster för att vinna seger öfver honom. Han
framhöll våra stora omsorger för de mänskliga tingen, och bevisade
med vidlyftig omständighet, huru väl och ordentligt vi inrättade och
styrde allt i världen. Äfven hade han några, som instämde’med
honom, men mannen hade uttömt sig och kunde icke skrika längre;
korteligen, den större delen syntes luta åt Damis. Då jag nu såg
faraq befalde jag natten att lägga sig emellan och skilja de stridande.
De åtskildes alltså med den öfverenskommelse, att afsluta
undersökningen följande dag. Jag själf blandade mig i mängden och hörde,
huru de under hemvägen sinsemellan berömde, hvad Damis sagt och
sedan till största delen förklarade sig för hans mening. Dock funnos
äfven några, som icke så hastigt afgjorde mellan de båda partierna
utan ville invänta, hvad Timokles under morgondagen ytterligare
skulle anföra. Detta är nu den sak, gudar, hvarför jag har
sammankallat eder. Den är icke obetydlig, om I betänken, att hela vår
värdighet, vår ära och inkomst äro beroende af människorna. Låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
