Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - II. Panteismen - 1. Indisk Panteism - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Dock hvila uti mig ej de, som träffas af min höga magt;
hvart väsen bär jag, väseusfri, som jag till varats världar bragt.
Som luften sväfvande i rymd, förutom hvila eller strand
Så — märk det, Ardschuna — i mig är böljande hvart stoftets grand.
Vid världens undergång det går tillbaka i min väsensgrund
och stiger åter upp igen vid nya världars födslostund.
En väsenskara utan tal jag föder ifrån tid till tid,
som född utaf naturens kraft, stödd af sin egen, drar i strid.
Naturen föder på min vink den stora väsendenas här;
på denna grund är världen bygd, dess drifter, växlingar, begär.
Mig därför dåren aktar ej, jag honom syns en mänska blott,
han känner ej mitt djup, min makt, ej tingens gåta eller lott.
Med fåfängt sinn’ och fåfäng bragd, i tanke som i hjärta tom,
till min dämoniska natur han vänder sig, sig själf till dorn.
Men det gudomliga hos mig hvar ädel ande eftertrår
och upp till mig, all världens Gud, hans stilla dyrkans offer går.
Han prisar mig från dag till dag? till mig han riktar all sin bön,
hans hjärtas tro omfattar mig, och mig hans andakt varm ocb skön.
Och allt sitt vetande han ger åt mig till helig offergärd,
hos hvilken mångfalden är ett och enheten en mångfalds värld.
Ty jag är offerspis och dryck, är helig halm och kransadt ök,
är hymn och sång och oljoglans, är offereld och offerrök,
är fader, moder, lärare, är höga fäders ättartal,
den frommes tillflykt och försvar, försoningsfröjcl, försoningskval,
är upphof, vara, undergång, är källa, bölja, strand och elf,
är gudars dryck, är död och lif, är Väsendet, är Intet själf.
B hagavad-Greta. Efter ty sic of o. af E. Evers.
2.
Men af gudomens lif äro stimmande vägarne fulla,
mänskornas gator och torg och hafven och flodernas bräddar.
Alla behöfva vi städs Zeus höga, allsmäktiga bistånd,
Ty af hans släkte vi äro ju ock, i nåd han beskär oss
tecken af välbehag. (Jämför Ap. G. 17: 28).
Aratos, Phcenomena. Öfv. af E. Evers.
3.
Allt lyder världsalltet och tjänar det, jorden och hafvet, solen
och de öfriga stjärnorna, plantorna och jordens varelser. Äfven vår
kropp lyder det, hvilken efter världsalltets vilja är sjuk och frisk, är
ung och blir gammal och undergår öfriga växlingar. Därför är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
