Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - II. Viljans frihet - 5. Fyra bevis för viljans frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
vägra att tro på medvetandets tydliga vittnesmål, utan att kasta sig
i armarne på den fullständiga scepticismen.
Men det gifves nu knappast ett förhållande, som så otvetydigt
bevisas oss genom vårt medvetande, som det faktum, att vi i de
flesta af våra handlingar icke följa en inre nödvändighet, utan hafva i
vår makt att handla eller icke handla, att handla på ena eller andra
sättet. Hvarje förnuftig människa åtskiljer i vaket tillstånd ganska
noga hvarje handling, som hon med fri vilja förnimmer från dem,
som icke bero af hennes frihet. Hvar och en, som far på järnväg,
vet klart med sig att den rörelse han gör med tåget, icke utgår från
honom och alldeles icke beror af hans vilja. Han kan efter behag
lämna tåget, men så länge han stannar på tåget, är rörelsen
oberoende af hans vilja. Däremot vet han klart med sig, att han kan vid
hvarje station stiga ur eller icke, såsom han vill, att valet står
honom fritt att underhålla sig med de medresande eller att läsa i en bok
eller bese den trakt, som tåget genomfar. Eller för att anväuda ett
annat exempel — vi veta tydligen, att blodomloppet, att pulsens
slag äro oberoende af vår vilja. Då jag däremot sitter vid mitt
skrifbord, så säger mig medvetandet alldeles otvetydigt, att jag icke gör
detta med nödvändighet, utan fritt, emedan jag vill och så länge jag
vill. Jag är medveten orn, att jag hvarje ögonblick kan afbryta
arbetet och vända mig till en annan sysselsättning. Jag är alltså i
detta hänseende herre öfver mitt görande och låtande.
2. Det andra beviset för friheten erbjuder oss alla människors
öfverensstämmande åsikt såsom den uppenbarar sig i det praktiska
lifvet.
a} Alla människor skilja mellan rätt och orätt, dygd och last,
tillåtelse- och befallning, förtjänst och skuld, mellan naturliga
företräden eller fel och dygder eller laster. Alla tillstå, att enhvar
förtjänar lof eller tadel för moraliska företräden eller brister, emedan man
därför är ansvarig, men icke för rent fysiska företräden eller fel,
emedan dessa icke äro beroende af hans frihet. Med rätta säger
redan Plato: "Ingen människa blir uppbragt mot andra för sådana
fel, som efter hennes åsikt hafva sin grund i naturen själf eller i
slumpen. Ingen skall försöka tadla eller lära eller genom straff
förbättra andra för sådana fel. Vi känna snarare medlidande med
sådana människor. Hvilken vore så oförnuftig att bestraffa eller
undervisa vanskapliga, dvärgartade eller sjukliga personer för dessa fel?
Ty det veta dock alla, att sådan olycka eller motsvarande lycka har
sin grund i naturen eller i slumpen. Men saknar någon sådana
förmåner, som bero af det egna bemödandet, af öfning och undervisning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
