Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - III. Den gudomliga Försynen och den fria viljan - 1. Minos och Sostratus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Minos. Det är längesedan afgjordt, eller måste det icke vara
rätt, att enhvar får hvad han förtjänat.
Sostratus. Svara mig, Minos, åtminstone på ett par små frågor.
Minos. Så låt höra; men gör saken kort, ty jag har ännu flere
domar att afkunna.
Sostratus. Allt hvad jag gjort under mitt lif, har jag gjort det
af egenmäktiga bevekelsegrunder eller på grund af ett oåterkalleligt
beslut af ödets gudinna?
Minos. I kraft af det senare, naturligtvis.
Sostratus. Således handla de’ goda likaväl som vi skurkar, som
man kallar oss, i allt hvad vi göra, såsom tjänare under denna
gudinna?
Minos. Under Klotho, som vid hvars och ens födelse utan tvifvel
bestämmer hans lifs alla gärningar.
Sostratus. Antag nu, att någon dödar en, emedan han tvingas
därtill af en annan, såsom förhållandet är med en skarprättare eller
en drabant, den förre dömes därtill af domaren, den senare af
tyrannen; hvem skall du göra ansvarig för mordet?
Minos. Obestridligt domaren eller tyrannen; men svärdet själft
säkerligen icke, ty det är blott ett verktyg, hvaraf den betjänar sig
efter godtycke, som egentligen är skuld till handlingen.
Sostratus. Förträffligt, Minos, jag betackar mig för tillägget
till min liknelse. Om således en tjänare lämnar mig en summa
penningar, hvarmed hans herre afsändt honom till mig, hvilken af de
båda måste jag uppteckna i mitt minne såsom min välgörare?
Minos. Naturligtvis den, som skickat dig penningarne, ty den
andre, som öfverlämnade dem, gjorde det blott såsom tjänare.
Sostratus. Inser du nu icke, huru orätt du gör, då du
bestraffar oss därför, att vi såsom Klothos tjänare hafva gjort, hvad hon
befallt oss, och att du belönar dem för det goda, som de i hennes
namn hafva utdelat? Ty att det kunde vara möjligt att undandraga
sig det, som en obetingad nödvändighet förelägger oss, torde väl
ingen kunna påstå?
Minos. Min gode Sostratus, om du vill taga det så noga, så
torde lätt finnas, att ännu mycket annat sker i världen, som icke
rätt låter förena sig med förnuftet. Emellertid har du med din fråga
åtminstone öfvertygat mig därom, att du är en lika stor Pratmakare
som stråtröfvare. Lösgör honom, Merkurius, och låt honom vara
ostraffad. Men Sostratus, tag dig i akt, att du icke lärer också de
andre döde att göra sådana frågor!
Lukianos, Efter öfv. af v. Wieland: Totengespräche XXX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
