Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - C) Synder och laster - a) Några olika slag af synder - 10. Veklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
och anskaffa det på nytt för pengar, utan att hon ens tänker efter,
huru den ena eller den andra saken tillverkas. Människan beröfvas
förmågan att tillägna sig besinningsfullhet, denna första dygd i
ordningen, hvilken är af nöden för att kunna förvärfva sig de öfriga;
hon försättes i en värld, i hvilken man visserligen predikar
rättfärdighetens, människokärlekens och själfuppoffringens höga dygder för
andra, men i själfva verket endast skenbart uppskattar deras värde.
Om t. ex. den unga människan är af en sedligt svag, ej synnerligen
känslig natur och ej förmår uppfatta skillnaden mellan ett skengodt
och ett verkligt godt lifsväsende, kan hon möjligen fördraga det i
lifvet härskande onda. Om detta är fallet, kan allting gestalta sig
skenbart väl, och den människa, hos hvilken sedlighetskänslan ännu
ej vaknat, lefver stundom i lugn och rö ända till grafven. Men detta
är ej alltid fallet, allra minst på senaste tiden, då medvetandet om
det osedliga i ett sådant lif ligger, så att säga, j luften och
ovillkorligen tränger sig på människornas hjärtan. Det inträffar allt oftare
och oftare, att fordringarna på den sanna — icke den falska —
sedligheten vakna, och då inträder en kvalfull inre kamp och lidanden,
hvilka endast sällan sluta med den sedliga känslans seger.
Människan känner, att hennes lefverne är ondt, att hon måste förändra
det, helt och hållet, ända in i djupaste grunden, och hon försöker att
göra detta. Då öfverfalles hon från alla håll af de människor, som
genomgått denna kamp och underkufvats i densamma, hvilka på allt
sätt söka öfvertyga henne därom, att hennes bemödanden att
förändra sitt lefverne äro alldeles onyttiga, att återhållsamhet och
resignation äro alldeles obehöfliga för ett godt lefverne, och att fråsseri,
jäktande efter förlustelse, sysslolöshet och t. o. m. otukt icke alls
utgöra något hinder för någon att vara en genomhederlig, nyttig och
god människa.
Och kampen slutar merendels beklagligt. Antingen
underkastar sig nu den genom sina svagheter helt och hållet förslappade
människan dessa allmänna fordringar, undertrycker samvetets röst.
för att urskulda sig själf och fortsätta samma tygellösa lif, och
hycklande öfvertala!* sig själf, att hon kan godtgöra allt genom tron på
den yttre kristendomen eller genom att tjäna vetenskaper och
konster; — eller ock fortfar hon att kämpa, förlorar förståndet eller
dödar sig. Det förekommer endast sällan, att ett världsbarn midt
under alla de försökelser, som omgifva detsamma, begriper hvad som
redan för tusen år sedan för alla förnuftiga människor var och ännu
är en tydlig sanning, nämligen att man, för att föra en god
lefnads-vandel, framför allt måste försaka alla dåliga ting, och att man, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
