Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - B) Principen för gudomlig vedergällning - 8. Non liquet - 9. ”Den bästa möjliga af världar” kritiserad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
gått så långt, att man påstått, att detta system är trösterikt! "Gud"7
säger Pope, "ser med samma blick hjälten omkomma som sparfven,
en atom eller tusen planeter söndersplittras, en såpbubbla eller en
värld uppstå."
Jag måste tillstå, att det är en lustig tröst. Finner du icke
stor lindring genom lord Shaftesburys recept, som säger, att Gud
icke skall störa sina eviga lagar på ett så eländigt djur, som
människan är? Åtminstone måste man tillstå, att detta stackars djur
har rättighet att i underdånighet skrika och gråtande söka en
förklaring, hvarför dessa eviga lagar icke hafva stiftats till hvarje
enskilds välbefinnande.
Detta system "alft är godt" framställer naturens upphofsman
såsom en mäktig konung, som icke bekymrar sig, om fyra eller fem
gånger hundra tusen människor omkomma, och de öfriga tillbringa
sina dagar i hunger och törst, förutsatt, att han blott genomförer
sina planer.
Alltså långt ifrån, att åsikten orn den bästa möjliga värld är
trösterik, bringar den tvärtom, filosoferna, som antaga den, till
förtviflan. Frågan om det goda och onda blir ett oändligt kaos för alla,
som ärligt undersöka den; det är en andens lek för dem, som
disputera: de äro galérslavar, som leka med sina kedjor. Men det
tanklösa folket liknar fiskarne, som man flyttat från floden till en
vattenbehållare; de ana icke, att de äro där, för att under fastlagen
uppätas; likaså veta vi alls intet om bevekelsegrunderna för vårt öde.
Man kan sätta vid slutet af nästan hvarje kapitel i metafysiken
dessa båda bokstäfver, som de romerska domarne satte, när de icke
förstodo en sak: N. L. d. v. s. non liquet, det är icke klart.
Voltaire, Diet. philos.
9.
"Den bästa möjliga af världar" kritiserad.
Denna vällustiga berusning, denna sällsamma förblindelse är det
förmodligen, som vi hafva att tacka för systemet om den bästa
världen, genom hvilket system jämte en romanlik inbillningskraft dessa
Svärmare hafva uppgifvit tron på sina egna sinnens vittnesbörd, för
att finna sanningen, att till och med med afseende å människan allt
är godt i en natur, där det goda beständigt är förenadt med det onda
och där människor med kallare förstånd och mindre liflig inbillnings
kraft skulle finna blott så mycket, att allt detta är som det kan
vara; att godt och ondt äro lika nödvändiga; att det härstammar från
tingens natur och icke från en inbillad hand, som, om den verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
