Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - III. Tankar vid andras död - 3. Lyckan att dö - 4. Om klagan vid andras död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
icke falla för ödeis hot utan bevara min själ fri och själfständig, som
ger mig en hamn undan stormen. Jag ser här straffredskap af skilda
slag och korsfästelser gjorda på olika sätt: somliga dömas att hänga
med hufvudet nedåt, andra naglas fast med en påle genom veka
lifvet, andra spikas på korset med utsträckta armar; jag ser här
pinbänkar och gissel och olika pinoredskap uppfunna för alla lemmar
och leder; men — jag ser också döden! Jag ser i denna värld
blodtörstiga fiender och grymma medborgare, men jag ser också döden f
Det är icke svårt att här vara slaf, då det står mig fritt att, om jag
ledsnat vid min herre, genom ett enda steg komma till frihet! Jå,
hela lifvet håller jag kärt endast i följd af det goda, som skänkes
mig genom döden!
Seneca: TröstesJcrift till Marcia. XIX. Öfv. af Brolén.
4.
Orn klagan vid andras död.
I följd af dessa föreställningar, som för visso äro fast rotade i
de flestes sinnen, är det första, som de hafva att göra, då någon af
deras anförvandter dött, att de sticka en obol i hans mun, på det
han må kunna betala färjkarlen vid sin öfverfärd, utan att förut hafva
gjort sig underrättad om hvad för slags penningar, som hafva kurs
i underjorden, om äfven våra oboler och hvilka slags oboler, om den
attiska, macedoniska eller den äginetiska, där äro gällande. Det
faller dem äfvenledes icke in, att det vore bättre för dem, om han icke
kunde betala forlönen, ty då färjkarlen i sådant fall icke kunde taga
emot honom, kunde han ju återkomma till lifvet.
Vidare, och sedan de tvättat liket (liksom de döde icke hade
tillräckligt med bad i den förenämnda sjön) och hindrat den
påträngande dåliga lukten genom välluktande salvor och kryddor, klädes
han på prydligaste sätt (förmodligen för att icke under vägen frysa
eller ses naken af Cerberus), bekransas med årstidens blommor och
utsättes sedermera till parad.
Nu vidtager kvinnornas tjut och klagan, alla närvarande börja
på en gång att gråta, slå sig för sitt bröst, rycka håret från hufvudet
och sönderslita sina kinder; på många ställen är dessutom bruk att
sönderslita kläderna och strö aska på hufvudet —- korteligen, de
lefvande äro verkligen sämre däran och mera beklagansvärda än de döda,
ty de förra vrida sig ofta likasom i förtviflan på marken och slå med
hufvudet mot stenläggningen, under det den döde, skön och
utsmyckad och öfverlastad med blomsterkransar, ligger på en hög praktbädd
och är klädd liksom till en stor fest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
