Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - B) Naturfolkens uppfattning - 3. Styrkan af odödlighetstron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
omnämnts, lång och besvärlig. Många omkomma och ingen sjuk
eller ålderdomssvag människa förmår att öfvervinna vägens många
faror. Af detta skäl plägar den, som känner ålderdomen nalkas,
tillkännagifva för sina efterkommande, att han önskar dö. Försummar
han detta, så taga barnen saken själfva i sin hand. En
familjerådplägning äger rum. En dag utsättes, och grafven göres i ordning.
Den gamle mannen eller kvinnan har valet mellan att strypas eller
lefvande begrafvas. Hunt gifver oss följande intressanta skildring af
en sådan handling, som han själf upplefvat. En ung man kom till
honom och inbjöd honom att bevista hans moders begrafning. Hunt
mottog inbjudan och slöt sig till tåget. Då han till sin stora
öfverraskning ingenstädes varseblef något lik, vände han sig till den unge
marinen med anhållan om förklaring; denne pekade på sin moder,
som gick jämte honom, såg lika! frisk och glad ut som de öfrige
närvarande och synbarligen var i lika godt lynne. Hunt uttryckte
för den unge mannen sin förvåning och frågade honom, hvarför han
ljugit för honom, att hans moder var död; under det hon dock
befunne sig vid full hälsa. Vilden svarade, att de nyss hade firat
hennes graföl och ämnade nu att lägga henne i grafven, då hon redan
vore rätt gammal. Han och hans broder hade den åsikt, att hon
nu lefvat tillräckligt länge och att det vore tid att döda henne,
hvilket vore för henne fullkomligt riktigt, och att de nu skulle utföra
detta. Han hade kommit till Hunt, på det han såsom präst måtte
läsa en bön.
Han tillade att denna handling vore ett bevis på hans
barnsliga kärlek, att just denna kärlek drefve honom att bevisa henne den
sista äran och att ingen utom han och hans broder kunde eller finge
fullgöra denna heliga plikt! Hunt använde hela sin vältalighet för
att förhindra denna djäfvulska handling, men det enda han erhöll var
att hon nu en gång vore hans moder och därför tillkommo det dem
såsom hennes barn att uppfylla denna till dem ställda uppfordran.
Sedan de ankommit till grafven, satte sig modern neder, hvarpå alla
närvarande, utgörande barn, barnbarn, släktingar och vänner togo
ett ömt farväl af henne. Ett af taxa förfärdigadt snöre vindades af
hennes söner i två hvarf om hennes hals, de unge männen fattade i
det och strypte henne, hvarefter hon under öfliga ceremonier lades i
grafven.
Denna sed var så allmän, att kapten Wilkes i en stad på flere
hundra invånare icke såg en enda, som var 40 år gammal; de gamle
hade samtligen blifvit dödade.
Af samma grund afskär australierna den högra tummen på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
