- Project Runeberg -  Eviga följeslagare : porträtt ur världslitteraturen /
5

(1908) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akropolis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

med denna högsta symbol af oändligheten, som för
människan är tillgänglig.

Men denna gång — jag vet inte hvarför —
förblef mitt hjärta kallt. Jag ville återfinna mina
föregående intryck af hafvet men fann dem ej. Det tycktes
mig, att jag färdades fram på en jättestor geografisk
karta. Här och där framskymtade Arkipelagens
luftblåa öar, uppdykande ur hafvet och så åter
försvinnande.

Jag dolde inom mig mina tvifvel beträffande
Grekland.

Med dessa tvifvel i följe färdades jag från
ångbåten öfver till den lilla staden Korfu. För första
gången i mitt lif beträdde jag hellensk mark. Jag
möttes af infödingarnas rätt så motbjudande
fysiononomier, damm, stank och hetta. Obegripliga drakmer,
leptas och oboler ersatte den begripliga och ädelborna
francen. Jag kände med ens, att jag från Europa
kommit in i Asien, men icke i det verkliga,
ursprungliga Asien utan i det halfkulturella, d. v. s. det mest
ointressanta. De svarthyade grekerna erinrade mig om
de petersburgska svampförsäljarna i Gostinny dvor.
Solen brände olidligt. Jag nös och hostade af det
hvita, glödheta dammet och var glad, då jag åter styrde
ut på öppna hafvet och den fria vinden svalkade mitt
ansikte. Man sade, att i Aten skulle det bli än hetare.
Jag såg redan med djup likgiltighet på Hellas strand.
Den bedårande ön Zante skymtade förbi. Nu, med
Petersburgs gråa himmel öfver mig, upprepar jag med
ömhet och saknad detta namn...

Vi närmade oss Moreas branta klippor, där Sparta,
det gamla Lakedaimon, legat. Vi passerade det
beryktade, af forntida seglare så fruktade kap Matapan —
Europas sydligaste udde.

— I morgon får jag se Aten, — sade jag till
mig själf, då jag lade mig, och jag somnade lika
orubbligt likgiltig.

Då jag tidigt på morgonen kom upp på däck,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 00:14:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evigafolj/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free