Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akropolis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Aldrig i lifvet hade jag varit med om sådan hetta.
Det var som om en jättetyngd hade vältats öfver
hufvud och axlar. Det susade för öronen och knäna veko
sig. För oss nordbor är en sådan sol något grymt,
nästan ohyggligt. Jag förstod här, att Helios Apollons
pilar kunna vara dödsbringande.
I den kvafva kupén på järnvägen, som förbinder
Piræus med Aten, var det visserligen inte svalare men
dock möjligare att andas.
Ändtligen trädde jag ut på den smutsiga,
illaluktande järnvägsperrongen i Aten.
Vi omringades af oräkneliga guider, som luktade
hvitlök olidligt, och med mycket besvär lyckades vi bli
dem kvitt. Jag tog ingen, hvarigenom jag väckte allas
indignation.
Vi äntrade upp i ett väldigt, skraltande åkdon, ett
slags karet förspänd med erbarmliga ök. Vid denna
tid på året (slutet af maj) är det omöjligt att färdas i
öppna åkdon, om man icke vill riskera solstyng.
Om jag nu hade fått se inte endast Akropolis
utan hela den olympiska gudaförsamlingen, skulle jag
ha förblifvit oberörd och på sin höjd bedt
gudenmolnskakaren att skyla sin sol.
Efter ändlösa hojtanden, smackningar och
pisksmällar nådde vi till sist krönet af en brant kulle.
kdonet stannade. Kusken öppnade dörren, och vi
stego ur.
Jag såg mig omkring, varseblef allt med ens och
förstod med ens — Akropolis klippor, Partenon,
Propyleerna, och jag kände hvad jag ej skall förgäta till
min sista stund.
I själen framvällde fröjden öfver den stora
befrielse från lifvet, som skönheten skänker. Det löjliga
bekymret om pengar, den olidliga hettan, reströttheten,
den eländiga, nutida skepticismen — allt var så borta
som om det aldrig funnits. Och förvirrad, halft från
mina sinnen upprepade jag för mig själf: »Gud, hvad
är detta?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
