Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
länar inte mera tragik och fasa åt deras sista ögonblick
än en nutida världsdams nerver kunna fördraga. Och
därtill föranledes han icke endast af sitt aristokratiska
temperament utan också af den omsorg om den yttre
värdigheten, som alla tiders och alla troslärors präster
iakttaga, till och med otrons präster.
Den epok, som skildras i »Markus Aurelius» —
tiden mellan åren 60 och 80 i andra seklet — är ett ytterst
lämpligt fält för Renans skarpsinne, sådant hans
temperament är beskaffadt. Det är företrädesvis en epok af
filosofisk kontemplation, icke af nationellt skapande;
af aristokratisk visdom och icke af stormiga
massrörelser; af inre lif och icke af yttre handling. Fem
akter voro utspelade af kristendomens världstragedi,
som fortgått från Tiberius regering till Antoninus död.
Människoanden, som skapat en ny religion, började bli
trött; folkens själskraft, mattad af skapandet, behöfde
hvila. Hjärtats fria tro började människorna åter
uppteckna på dogmernas stentaflor. Dessutom hade det
cesariska husets tragedi följts af ett ljust tidehvarf —
liksom en stormig dag af en vacker solnedgång —
Trajanus’, Hadrianus’ och Antoninernas tidehvarf. I
framtiden förestodo de sista stormarna, den sista
kampen mellan hedendom och kristendom, mellan den
antika världen och barbarerna. Markus Aurelius epok
är ett kort uppehåll, ett stillesånd mellan två stormar.
Det förekommer höstdagar, då sommarns åskväder äro
förbi och de senare ovädren ännu icke börjat — då
den töckniga luften, det milda, bleka solljuset har något
af stilla vemod, trött och fridfull ro, liksom försoning
med döden...
En sådan höstdag i historien är kejsar Markus
Aurelius tidehvarf. Skenbarligen utbreda sig den
romerska civilisationens välsignelser — pax Romana —
öfver hela världen och jämte dem yttre lycka,
upplysning och materiellt välstånd. Folken äro kejsaren
tacksamma, alla älska honom, ingenting hotar statens yttre
blomstring. Människorna veta icke hvad de skola klaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
