Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
liga lif, alla önskningar och skenbart nått lugnet. Men
ödet höll nya pröfningar i beredskap.
Avidius Cassius, en intelligent och bildad man,
som förr hade älskat Markus Aurelius, var såsom
romare af gamla stammen öfvertygad om att den
grekiska filosofien tillämpad på regeringen endast kunde
skada staten. Han kallade kejsaren en »god filosofisk
kvinna». En del af det romerska samhället och äfven
af folket höll med honom. Man hade till sist börjat
bli trött på filosofien. De höga syftena förstod man
ej, men man såg, att cynikerna, dessa råa människor
— hundar kallade de sig själfva — med väldiga
knölpåkar, tofviga skägg, i smutsiga, trasiga mantlar och
med tiggarpåsar på ryggen huserade likt vildar på
vägarna och torgen och på grund af kejsarens beskydd
ansågo sig oansvariga inför lagen. Pöbeln hånade de
berömda lärarna i filosofi: »För hans långa skägg
betala de honom en lön på tio tusen sestertier. Getterna
borde också ha lön!» Fattiga stackare, förrymda
slafvar, lata handtverkare, dåliga aktörer skyndade att
inskrifva sig i filosofernas skrå, då de funno detta yrke
vara det lättaste och bekvämaste. Människorna
lyckades förvandla också de vises herravälde till en dum
fars. Begagnande sig af den uppriktiga harm,
hvarmed den konservativa delen af samhället betraktade
dessa kringstrykare, som i Markus sågo sin man, höjde
Avidius Cassius upprorsfanan icke mot Markus Aurelius
kejsaren utan mot Markus Aurelius filosofen.
På så sätt skadade kejsarens godhet och vishet
honom mer än allt annat. Som äkta romare hyste
han en instinktiv motvilja mot de österländska religiösa
vidskepelserna. Till dem räknade han också
kristendomen. Han skrämdes af denna obegripliga och
oöfvervinnliga mysticism, som ställde sig fientlig mot hela
den romerska statsbyggnaden. Kejsaren bemyndigade
ämbetsmännen att förfölja kristianerna såsom
medlemmar af ett brottsligt samfund, såsom upprorsmakare.
OÖskyldigt blod göts på befallning af den fridsammaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
