- Project Runeberg -  Eviga följeslagare : porträtt ur världslitteraturen /
24

(1908) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

bland människor. Den enda gång, då han tvang sig
att vara sträng, skadade honom strängheten lika mycket
som godheten.

Också i sitt privata lif var kejsaren en martyr.
Hans gemål förstod honom ej. Kanske att Faustina
hade älskat sin man på den tiden, då de bodde i
Loriums palats eller i den skogomkransade villa
Lanuvium på sluttningen af Albanerbergen. Men kärleken
hade slocknat, och filosofien tråkade ut den vackra
unga kvinnan. Utdragen ur Epiktet gjorde henne
förtviflad genom sin ledsamhet; mannens blida lugn
irriterade henne, syntes henne förolämpande. Det spred
sig ärekränkande rykten, som till och med upprepades
från scenen af aktörerna men troligen saknade grund:
man påstod, att kejsarinnan stod i brottsligt förhållande
till mannens medregent, Lucius Verus. Kejsaren fäste
ingen uppmärksamhet vid speglosorna, tycktes
ingenting märka. Han kände med smärta, att Faustina
aflägsnade sig från honom, men han dolde sina känslor,
teg och ändrade aldrig sitt bemötande mot hustrun,
hvilket Renan betecknar som »oföränderligt mildt».

Under dessa sista år lämnade honom ej tanken
på döden för ett ögonblick. Han lefde i de kejserliga
palatsen som de stora kristna anakoreterna Ammonius,
Nil, Pakomius lefde i den tebaiska öknen. Vishet
får ingen till skänks. Det orubbliga lugnet, mildheten,
den älskvärda uppsynen dolde ett fruktansvärdt inre
lidande. Han hade insett, att allt är intighet, till och
med den sista illusionen — äran, männskors
kärlek, och ett omätligt tungsinne tryckte honom. Hans
krafter aftogo. På sista tiden kunde han endast hviska
och gick med svårighet. Synen försvagades. På kvällen
var han så matt, att han ej orkade hålla en bok i
handen. Han började förstå, innan han dog, att
filosofernas herravälde skulle förbli en ouppfylld dröm.
Han anade, att Rom ej skulle lyckas besegra
barbarerna. Konst och vetenskap voro på förfall; bland
folket utbredde sig grof, förnuftslös vidskepelse. Endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 00:14:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evigafolj/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free