Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
inom människor af de mest skilda temperament,
nationaliteter och riktningar — Baudelaire likaväl som
Leopardi, Byron och Tolstoj, Flaubert och lbsen.
En af de hellenska musernas sista dyrkare, som
för att tillfredsställa hopen ännu hembär offer till
Olympens ljusa gudar, talar redan om lifvets fröjder med
förbittring och förakt, gisslar dem och använder med
flit de mest groft förolämpande uttryck om dem,
alldeles som om vi framför oss hade icke en lärjunge
af den grekiske retorn Fronto utan en sträng kristen
asket. Då han talar om härskarnas storhet och ära,
afbryter kejsaren plötsligt i ett öfvermått af harm sitt
tal och far ut nästan i okvädingsord: »O hvilken stank,
hvilken smuts!» (VIII, 37.) »Hvad är ett bad? — olja,
svett, smuts, grumligt vatten, med ett ord idel
motbjudande ting. Sådant är också lifvet, sådana äro alla
föremål för dina känslor.» (VIII, 24.) »Barnsliga lekar
och trätor... själar klädda i kött — själar bärande på
lik...» (IX, 24).
Han känner den för alla — hedningar som kristna
— under detta tidehvarf gemensamma lefnadströttheten,
misstron mot mänsklighetens bemödanden att uppnå
frihet och jämlikhet på jorden. »Hoppas ej på en
platonisk stat.» (IX, 29.) »Det eviga upprepandet af
ett och detsamma inger afsmak, och denna plåga utstå vi
hela lifvet igenom. Från det högsta till det lägsta är
allt evigt detsamma, har ett och samma ursprung. Hur
länge till?» (VI, 46.)
»Tänk endast på de människors beskaffenhet, som
du nödgas lefva tillsammans med. Den bästa ibland
dem är knappast utbärdlig. Men hvad säger jag?
Enhvar kan knappast uthärda sig själf. I detta mörker
och denna smuts, i strömmen, som för bort med sig
materia och tid och rörelse och allt, vet du något
enda, som är värdt din aktning och dina omsorger?
Jag vet intet.» (V, 10.)
»Att förblifva sådan du hittills varit och föra
samma lif fullt af ängslan och försmädelser, det vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
