Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
kullslår systemet men gör hans bok mänsklig; det är
vårt eget hjärtas olösliga motsägelse.
»Om du vredgas på någon», råder han, »så
föreställ dig denna människa död och liggande i sin kista;
då förlåter du henne.» Medvetandet om intigheten i
våra strider, fruktan för döden öfvergår på så sätt till
medömkan med människorna. »Kom ihåg en sak: om
helt kort tid skola både du och han vara döda, och
sedan försvinna snart till och med edra namn.» (IV, 6.)
Kristianernas motståndare talar nästan med
evangeliums ord: »Det är för människan utmärkande att
älska äfven dem som fela.» (VII, 22.) Den stränge
stoikern, som uppmanar oss svaga människor:
»Bevaren ett orubbligt lugn, äfven om man söndersliter och
bränner eder kropp» — har ett mildt och ömt hjärta:
»O min själ, blir du då aldrig god, frimodig, evigt
oföränderlig, uppenbar för ögat och genomskinligare än
ditt hölje, kroppen? Skall du aldrig få njuta
lycksaligheten att älska, älska alla människor?» (X, 1.)
Utom hjärtats godhet räddar honom också tron
på det mänskliga förnuftet från asketisk torrhet, kvietism
och förtviflan. »Tänk stundligen på att du i dina
handlingar måste visa den fasthet, som höfves en
romare och en man.» (II, 5.) Människan måste »hafva
ett tempel i själen.» (IV, 3.) »Böj dig för den gud
som lefver i ditt hjärta; var en mogen, modig,
statsklok man, en romare, en kejsare, en soldat, som står
på sin post och väntar på trumpetsignalen, en
människa, som är redo att utan saknad lämna lifvet och
hvars ord ej behöfver vare sig eder eller andra
människors vittnesbörd.» (II, 5.) »Förnuftet är den
gudomliga genius, som lefver inom hvarje människa.»
(V, 27.)
Hans Gud är det mänskliga samvetet. Hans
religion är pliktens och kärlekens enkla, rena och
oegennyttiga religion. Han har ingen formulerad tro på
gudarna, inga dogmer. Hijärta och förnuft kunna ej
vara friare. Han påstår ingenting. Tviflet försvinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
