Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
i enlighet med naturen, och skiljs hädan med gladt
sinne, såsom den mogna oliven, hvilken ännu i fallet
välsignar trädet som frambragt den och grenen som
burit den.» (IV, 48.)
Denna den vises sinnesro är besläktad med den
harmoni och skönhet, som endast stora konstnärer
uppnå. »Se på solljuset, då det genom en smal springa
intränger i ett mörkt rum. Det löper i rak linje och
bryter sig, om det på sin väg genom luften stöter på
ett fast föremål; här blir det stående utan att glida af
och falla. Så må också vår själ stråla och gjuta sig
öfver de yttre föremålen men ingalunda utgjuta sig,
endast öfvergjuta dem, icke våldsamt storma lös på
de mötande hindren men ej heller sjunka utan blifva
stående och bestråla hvad som är tillgängligt för ljuset.»
(VIII, 57.)
Om döden har ingen talat enklare och djupare
ord än Markus Aurelius i följande slutrader i sin
dagbok:
»Människa, i denna stora stat har du varit
medborgare; om under fem år eller tre år, hvad betyder
det? Om i enlighet med lagarna, det är det viktiga.
Hvad ligger det för ondt i att åter lämna denna stat,
icke fördrifven af en tyrann eller en orättvis domare
utan ledd af naturen, som infört dig i den, likt en
skådespelare, som prætorn tillkallat och nu åter
entledigar? ’Men jag har ännu inte spelat mina fem akter
utan endast tre’, säger du. Väl taladt. Men i lifvet
utgöra dessa tre hela skådespelet. Slutet bestämmes
ju af den som har anordnat samspelet och nu ånyo
låter upplösa det. Af dig beror hvarken det ena eller
det andra. Så må du då med lugnt sinne skiljas
hädan, ty äfven han som entledigar dig är vänligt
sinnad.» (XII, 36.)
Men för att uppnå dessa vishetens högsta höjder,
hvarifrån människan ser på döden som alpvandraren
ofvan molnen skådar den evigt blåa himlen ansikte
mot ansikte, måste han tillryggalägga en fruktansvärd
Meresjkovski, Eviga följeslagare. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
