- Project Runeberg -  Eviga följeslagare : porträtt ur världslitteraturen /
45

(1908) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dafnis och Chloë

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

— Dikten är så förträfflig, sade han, att i våra usla
tider är det omöjligt att bibehålla inom sig det intryck
den gjort, och då man läser om den, förvånas man på
nytt. Där råder den klaraste dag och man tycker sig
se idel taflor från Herkulanum; på samma sätt
tillbakaverka målningarna på boken och komma fantasien till
hjälp vid läsningen.

— Mig behagar en viss slutenhet i kompositionen,
sade jag (d. v. s. Eckermann). — Där förekommer
knappt någon främmande anspelning, som drager oss
bort från den lyckliga kretsen. Af gudarna uppträda
endast Pan och nymferna, andra nämnas knappast, och
det är klart, att herdarnas behof inskränka sig till dessa
gudomligheter.

— Och ändå, trots en viss grad af slutenhet, sade
Goethe, utbreder sig framför oss en hel värld. Vi se
herdar af alla slag, jordbrukare, trädgårdsmästare,
vingårdsmästare, skeppsbyggare, banditer, krigare och
framstående borgare, mäktiga herrar och slafvar.

— Vi se också människor på alla åldersgrader,
från födelsen till ålderdomen; för våra ögon försiggå
alla de husliga bestyr, som de växlande årstiderna föra
med sig.

— Och landskapet! sade Goethe, det är med få
drag tecknadt så klart, att vi bakom de handlande
personerna se: öfverst vingårdarna, fälten,
fruktträdgårdarna, nedanför en äng med en liten flod och en lund,
och i fjärran breder sig hafvet. Och aldrig några
kulna dagar, aldrig dimma, moln och fukt; alltid
ren, blå himmel, behaglig luft och beständigt torr mark,
där man kan lägga sig utan kläder. Hela dikten,
fortsatte Goethe, vittnar om den högsta konst och kultur.
Den är så genomtänkt, att där ej finns ett enda
otillräckligt motiv, alla äro de så välgrundade som
möjligt: t. ex. skatten, som man finner på hafsstranden i
en delfins ruttnande kropp. Och hvilken smak,
hvilken rikedom och ömhet i känslan! I det fallet kan
dikten jämföras med de bästa som skrifvits. Allt mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 00:14:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evigafolj/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free