Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dafnis och Chloë
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
som dikten fortskrider, känna vi allt klarare, att Dafnis
och Chloë icke äro fria människor utan slafvar, lifegna
till en rik godsägare. Ingalunda ytlig och flyktig utan
tvärtom hemsk och djupsinnig i all sin naivitet synes
mig den scen, då den bildade och godhjärtade
ynglingen Astiles, Dafnis bror, samtycker att skänka den
vackre herden åt sin liderlige snyltgäst, för att denne
skall få tillfredsställa sin naturvidriga lusta. Så
bekymmerslöst de tala om detta, hur de skämta, hur de skratta!
Astiles ger Dafnis åt tallriksslickaren till lön för några
lustiga och smickrande ord, såsom man ger en hund
eller en sak. Här yppar sig möjligheten till en
förfärande tragedi. Sant är, att idyllen hastigt glider öfver
den; men ett outplånligt intryck kvarstannar i läsarens
själ. Och ovillkorligt kommer den tanken för en, att
denna händelse icke är en ren tillfällighet, såsom
Goethe påstår. Tvärtom, endast en ren tillfällighet räddar
Dafnis från undergång, nämligen igenkänningstecknen,
den vanliga och banala detaljen i alla grekiska
romaner — det att Dafnis visade sig vara icke slaf utan
son till en egendomsägare.
Ingen tillfällig biomständighet i romanen är de
stackars älskandes okufliga, vidskepliga skräck, sofvande
och vakna, för husbönderna, som snart väntas komma,
som kunna göra hvad de vilja med dem — förfördela
dem, skilja dem, förena dem. Dafnis ber till nymferna,
att de skola skydda honom och Chloë för husbönderna
såsom för banditer eller fiender. Ingen tillfällighet är
heller den gamle trädgårdsmästaren Lamons
öfvertygelse, att de skola hänga honom och att Dafnis skall
bli pryglad med anledning af några förstörda
blomsterrabatter i egendomsherrns älsklingsträdgård. Och Chloë
ser redan de röda ränderna af husbondens piska på
Dafnis rygg.
Man bör lägga märke till ett så karaktäristiskt
drag som detta i den öppna och naiva bekännelse
Dafnis far aflägger: han öfverlämnade sin lille son åt
ödets godtycke, endast emedan han ansåg sig ha till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
