Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dafnis och Chloë
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
räckligt många barn förut. Dafnis var till öfverlopps
— och fadern kastade ut honom ur huset som en
hundvalp. Likaså betedde sig Chloës far mot henne,
för öfrigt urskuldande sig med sin fattigdom och
omöjligheten att ge sin dotter anständig uppfostran och
hemgift. Detta är drag, som tyda på familjelifvets
urartning och senare bysantinskt barbari, nyckfullt
sammanflätadt med sjuklig förfining i sederna, såsom under
alla förfallstider. Detta är icke den hedniska,
patriarkaliska stränghet man möter hos Homerus och
tragikerna utan snarare förvildning, sedeförskämningen
under en urartad kulturepok. Att anklaga författaren vore
naturligtvis orimligt; han endast tog hvad han fann i
lifvet, och hans djupa konstnärliga objektivitet tillstadde
honom icke att försköna lifvet. Tvärtom måste man
beundra den stora konst, hvarmed han förstod att dölja
och utplåna dessa obekväma tidsdrag, så vidt det lät
sig göra utan men för taflans lefvande, realistiska fond.
Dylika drag af hednisk grymhet i de sociala
törhållandena och familjelifvet möter man, upprepar jag,
hos både Homerus och tragikerna. Men där göra
de ett helt annat intryck. Där härflyta de ur den
ursprungliga, majestätiska strängheten i en ande, som
ännu är halfbarbarisk och icke belagd med några
mänskliga bojor; där ledsaga dem drag af hög, omedveten
heroism, som rättfärdigar allt, renar allt och förvandlar
själfva blodet till en offergärd åt gudarna, lika ljusa
och skoningslösa som människorna. Men här, i denna
förtrollande kärleksdikt, mot en fond af oändlig vekhet,
framträda grymhetsdragen med särskild skärpa och
lämna ett djupt, smärtsamt märke i läsarens själ, verka
som en olidlig motsägelse. Det är anmärkningsvärdt,
att samma grymhet i förening med bysantinskt
raffinemang möter oss äfven i helgonlegenderna från den
tiden. Motbjudande yttringar af religiös vidskepelse,
den bysantinska lagstiftningens småaktiga och
barbariska grymhet och sida vid sida därmed en sjuklig
känslighet, en djup och subtil lidelsernas psykologi, den
Meresjkovski, Eviga följeslagare. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
