Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dafnis och Chloë
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
det friska, oskuldsfulla landtlifvets behag i motsättning
till de stora städernas sjukliga kultur. Herdinnan
Sulamit, hvars kärlek Salomo ej kan köpa för alla sina
skatter, trånar bort af kärlek till herden, ger i klagande
sånger uttryck åt sin sorg i en likadan blomstrande
ödemark som Dafnis och Chloë.
Sakuntala, uppfostrad af buddistiska munkar i en
tropisk skog, omfamnar vid afskedet sin älskade hind
och kysser henne med samma ömhet som Dafnis och
Chloë sina får och getter.
Här stå vi inför vårt hjärtas djupast rotade
egenskaper, ty hos arier och semiter i samma mån — hos
de gamle judarna, hos greker och inder samlar naturen
sina oräkneliga stämmor till en hög visa öfver den
mänskliga kärleken. Kärleken afsöndras icke från
naturen, mannens och kvinnans lidelse är liksom det
mänskliga väsendets eviga återvändande till naturen, till
det omedvetna lifvets sköte. Kärleken och naturen är
ett och detsamma; kärleken är själens flykt till den
ursprungliga, elementära sundheten från den på konstlad
väg inympade sjukdom, som vi kalla kulturen. Sådan
är Dafnis och Chloës kärlek, och detta är anledningen,
hvarför diktens sista bok, där det berättas om det
förälskade herdeparets återkomst till stadslifvet, till den
öfvergifna kulturen, gör ett beklämmande och
disharmoniskt intryck. Ni tror inte skalden, då han förklarar,
att herdinnan Chloë förskönades af den praktfulla
stadsdräkten, och er synes det, att det varit bättre om
Dafnis dött än att han, om än för ett enda ögonblick,
skulle glömma sin kärlek, såsom han glömmer den i
ruset öfver rikedomar och ärebetygelser. Slutet är
öfverhufvud det svagaste partiet; dikten skulle ha vunnit
betydligt, om sista fjärdedelen af boken gått förlorad, och
man måste förvåna sig öfver att Goethe med sin
konstnärliga skarpsynthet icke kände detta.
Den starkaste delen i dikten är den, som skildrar
den nya, för de gamle grekerna okända kärleken till
naturen. För resten kan man knappast säga, att Dafnis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
