Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
stil med sin polityr påminner om de blanka parkettgolf
eller den mosaikmarmor, som trampas af vana fötter
iförda skor med röda klackar eller förgyllda sandaler.
»Året har varit rikt på poeter», meddelar Plinius
såsom en viktig tilldragelse. »Under hela april förgick
knappast en dag utan någon litterär uppläsning. Det
gläder mig, att vitterheten blomstrar och begåfningen
träder i ljuset; men endast ovilligt infinna sig åhörarna.
De flesta sitta i pelarhallarna och fördrifva tiden med
tomt prat och låta där underrätta sig, om recitatorn
anländt, om han slutat inledningen eller om han uppläst
större delen af föredraget. Då först infinna de sig men
också då långsamt och dröjande; inte heller stanna de
kvar utan gå före slutet, en del i smyg, andra helt
öppet .. . Nu för tiden infinner sig icke ens den
lättjefullaste, om han ej på förhand blir ombedd och
uppmanad och kanske icke ens då, och kommer han, klagar
han öfver att ha förspillt den enda dag, som han icke
har förspillt.»
Så var det nog. Men vi veta, att inga verkliga
skalder funnos på den tiden, och trots Plinius rörande
förtrytelse förstå vi de människor, som ovilligt besökte
dessa retoriska orgier, där själfkära dilettantiska
pratmakare, Senecas imitatörer, tråkade ihjäl åhörarna med
sina tragedier. Det kan ej betviflas, att där härskade
en dålig smak. Plinius, som tack vare medfödd talang
utmärkte sig för en ypperlig, koncis stil, prisar
»mångordigheten» (amplificatio) såsom en stor oratorisk
förtjänst. Enligt hans mening vinner en god sak, om
dess proportioner förstoras. Ju mer dess bättre. Något
sådant skulle aldrig en invånare i det ädla Attika, en
Platos samtida ha sagt.
Ibland kan man ej annat än förargas öfver Plinius
futtiga fåfänga. En skriftställare, som är stolt öfver
Tacitus vänskap, höjer de eländiga verserna af en viss
Sentius Augurinus till skyarna, på grund af att de
innehålla en välturnerad komplimang till honom själf. Hur
kan en begåfvad och skarpsynt människa fästa afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
