Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
annat en matsal (coenatio), från hvars fönster man har
utsikt öfver det vida hafvet, en lång kuststräcka och de
vackraste villor.
. .. Nedanför triclinium ser man trädgården och
promenadvägen, som omsluter den. Vägen är kantad
af buxbom och rosmarin . .. Trädgården har en
rikedom af fikon- och mullbärsträd, för hvilka trädslag
jordmånen är särskildt lämplig; för andra är den sämre.
Denna utsikt, som icke är sämre än den öfver hafvet,
njuter man från en sal, som vetter åt land ... Här
sträcker sig ett stort, täckt galleri; på ömse sidor har
det fönster, men flere åt hafvet än åt trädgården till.
Då vädret är lugnt och vackert, stå de alla öppna; då
det blåser, stå de åt läsidan öppna. Framför galleriet
är en öppen plan doftande af violer (xystus violis
odoratus). Väggarna, som återkasta solljuset, taga till sig
värmen, och på samma gång skydda de för nordan ...
I ändan på planen ligger ännu ett galleri samt en
paviljong, som är min älsklingsplats. Från ena sidan ser
man planen, från den andra hafvet, från båda hållen
har man sol ... Midt i paviljongen ligger ett litet
förtjusande kabinett, som man efter önskan kan förena
med det större rummet eller afstänga medelst glasfönster
och förhängen. Det rymmer en säng och två stolar;
vid sina fötter har man hafvet, bakom sig villan,
framför sig skogen; från lika många fönster kan man på
en gång eller hvar för sig se de tre olika utsikterna ...
Då jag drar mig tillbaka till denna paviljong, tycker
jag mig vara långt bort till och med från min villa,
och jag njuter obeskrifligt särskildt under saturnalierna,
då hela det öfriga huset genljuder af en tillåten
festglädjes skrik och skratt. På så sätt hvarken stör jag
mina tjänare i deras munterhet eller störa de mig i
mina studier.»
Denna skildring är en af de mest karaktäristiska
och lärorika från den romerska antiken. Bakom hvarje
liten detalj skönjer man här en obegränsad förmåga att
njuta af världens skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
