Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
lilla gården, som skilde huset från hafvet. Jag vet inte,
om jag skall kalla detta mod eller obetänksamhet —
jag var aderton år gammal — men jag lät hämta Titus
Livius böcker och satte mig att läsa i godan ro och
till och med fortsatte att göra utdrag. En af min
morbrors vänner, som nyligen kommit på besök till honom
från Spanien, kom och fick se mig och min mor sitta
därute och mig till och med läsande, och han
förebrådde henne för lojhet och mig för sorglöshet; jag
fortsatte dock att läsa med oförminskad ifver. Det var
redan vid första timmen, men dagsljuset var fortfarande
matt och dystert. Byggnaderna rundt omkring oss
skakade i sina grundvalar, och på den trånga ehuru
visserligen öppna plats vi befunno oss hotade vi att
begrafvas under ruinerna, om husen sammanstörtade.
Vi beslöto ändtligen att bege oss ut ur staden. En
förskrämd folkhop följde oss, och då rädda människor
hålla det för säkrare att lyda en annans vilja än sin
egen, hade vi tätt i hälarna en väldig skara, som
knuffade oss och dref oss framåt.
Utkomna ur staden stannade vi. Det var många
märkvärdiga och ohyggliga saker vi fingo se. Vagnarna,
som vi medfört, rullade af sig själfva åt olika håll, trots
att det var på jämna slätten, och inte ens då man lade
stenar under hjulen, blefvo de stående. Desutom sågo
vi hafvet sugas tillbaka och af jordbäfningen liksom
vältas bort från stranden. Stranden blef allt bredare, och
en mängd hafsdjur lågo kvar på torra sanden. Åt andra
hållet sågs ett hiskligt, svart moln, som än skars af
sicksackformiga blixtar, än uppsände hela floder af eld,
som liknade blixtar, men voro större.
Den där vännen från Spanien förnyade sina
föreställningar. Om din bror, din morbror lefver, sade
han, önskar han, att ni skola bli räddade; omkommer
han, vill han, att ni skola öfverlefva honom. Hvarför
fortsätter ni då inte flykten? Vi svarade, att vi ej ville
tänka på vår räddning, då hans var osäker. Utan att
längre dröja tog han då ensam till flykten. Kort där-
Meresjkovski, Eviga följeslagare. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
