Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
lifsfara. Jag fann en arm men för en dödlig ändå stor
tröst i föreställningen, att jämte mig hela mänskligheten,
hela världen förgicks.
Ändtligen skingrade sig det där mörkret som en
dimma eller en rök; verkligt dagsljus och till och med
solen lyste fram, fastän dunkel som den brukar vara
vid förmörkelser. För våra ännu förskrämda blickar
tedde sig allt förvandladt, täckt af djup aska såsom af
snö.
Vi återvände till Misenum, hvilade och skötte om
oss så godt vi kunde och tillbragte natten sväfvande
mellan hopp och fruktan. Fruktan fick öfvertaget, ty
jordskalfven fortsatte och alla vettskrämda människor
ökade genom hemska spådomar sin egen och andras
skräck. Men äfven då och trots alla faror vi utstått
och ytterligare väntade, stodo vi fast vid vårt beslut att
ej ge oss af, förrän vi fått bud från min morbror.
Denna skildring är afsedd för dig, icke för din
historia, som den ej är värd; skulle du icke anse den
värd ens ett bref, så skyll dig själf, som bedt mig om
den. Vale.»
VIII.
I Plinius bref finns ännu ett intressant drag,
betydelsefullt för karaktäristiken af Trajanus tidsålder; det
är författarens förhållande till kristendomen.
År 111 blef Plinius af Trajanus utnämnd till
prokonsul i Bitynien och Pontus, d. v. s. hela norra delen
af Mindre Asien.
»Denna provins», säger Renan (Les Evangiles),
»hade tills nu varit ytterst illa styrd af prokonsuler,
som årligen ombyttes, af senatorer, som valdes genom
lottkastning. Den officiella romerska kulten hade råkat
i förfall, trängd på alla sidor af främmande religioner...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
