Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s4
Tack vare slappheten hos ämbetsmännen, som hade i
uppdrag att bekämpa den, bredde den kristna tron
obehindradt ut sig och slog allt djupare rötter.»
I ett sådant för Rom bedröfligt läge fann Plinius
provinsen.
Som oförvitlig medborgare, som samvetsgrann
verkställare af kejsarens vilja grep han sig nitiskt an med
att återställa den romerska lagen och ordningen inom
det anförtrodda området. Men han saknade nödig
erfarenhet; han var snarare en älskvärd humanist än en
administratör. Hvarenda småsak föranleder honom att
omedelbart skrifva till kejsaren och begära hans råd.
Denna brefväxling är lyckligtvis i behåll. Vi se där
med förvåning, hur denna en romersk despots s. k.
upplysta regering, som eftervärlden ej tröttnat att
lofprisa, ådagalägger en änslig, småkitslig fientlighet mot
alla yttringar af andlig frihet. Trajanus förbjuder alla,
äfven de i politiskt afseende mest oskadliga heterier,
d. v. s. föreningar, brödraskap, samfund med oskyldiga
eller nyttiga ändamål, så t. ex. brandkårer eller
sammankomster för att fira lokala högtider eller familjefester.
Plinius — sådan är tidens ande — uppfyller utan
gensaga kejsarens stränga vilja. De sista fria yttringarna
af det nationella lifvet undertryckas i den opersonliga
lagens namn, i dens namn, som ämbetsmannen Plinius
med officiell vördnad kallar »ftutela generis humani».
De kristna kyrkosamfunden måste bli utsatta för
förföljelser af denna småaktiga politik, som öfverallt
vädrade illasinnade heterier, som till och med fann något
misstänkt i ett sällskap på femtio personer, stiftadt till
skydd mot eldsvådor (se Plin. Epist. X, 33, 34). Ett
par gånger kom Plinius i beröring med anhängarna af
den nya religionen. Anklagelserna blefvo allt talrikare;
några arresteringar verkställdes. I enlighet med tidens
juridiska sed lät prokonsuln skicka dem, som förklarade
sig vara romerska medborgare, till Rom. Själf anställde
han förhör med två diakonissor. Hvad han lyckades
utforska föreföll honom som rena barnsligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
