Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plinius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
förfarande med dem, som för dig angifvits såsom
kristianer. I dylika fall kan det icke uppställas någon
bestämdt formulerad regel. De böra icke efterspanas; om
de angifvas och öfverbevisas, skola de straffas; om någon
nekar sig vara kristian och bestyrker sina ord med
handling, d. v. s. tillbeder våra gudar, så må han dock på
grund af sin ånger benådas, hur misstänkt hans
förflutna än må vara. Anonyma anklagelseskrifter må icke
i fråga om något brott beaktas. Detta vore ett dåligt
exempel och icke värdigt vår tid (nec nostri seculi
est).»
Detta viktiga blad i den första kristendomens
häfder innehåller en sträng och oförglömlig läxa för dem,
som ytligt och hånfullt döma om nya strömningar, om
nya trosriktningar och spörsmål inom den oupplysta
folkmassan.
Vi ha sett, att Plinius hjärta var fullt af
omedelbar godhet; vi ha sett hans rent kristliga medkänsla
för slafvar, gladiatorer och frigifna. I hela sitt lif
utvecklade han en oegennyttig och upplyst verksamhet
för folkets bästa, grundade skolor och bibliotek, skänkte
vackra konstverk åt templen. Och ändå! Denne
godhjärtade och intelligente man, som vi ej kunna annat
än hålla af, då vi läst hans bref, humanisten från
Trajanus tid — han låter tortera två diakonissor, utan
tvifvel lika goda och hjältemodiga som han själf, och
detta utan betänkande och i den öfvertygelsen att hans
handling är förnuftig och berömvärd. Måhända att de
båda diakonissorna under marterna med fasa betraktade
sin bödel och att Plinius förvånad och ömkande mötte
deras blick. Hvad kunde Tacitus vän, den romerske
prokonsuln erfara af dessa stackars kvinnors
osammanhängande bekännelser? Han förklarar för kejsaren, att
han i deras uttalanden ej funnit något utom en
»orimlig och omåttlig vidskepelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
